Jag letar men jag vet inte vad jag letar efter. 

Känner mig förvirrad och rädd.

Jag blir sån när saker ändras utan att jag är med på det. 

Och nu vet jag inte riktigt vad som händer.

 

Skulle göra så mycket för en trygghet nu.

Få prata ifred med pappa eller ha en partner. 

Någon som jag kan hålla mig fast vid när mitt inre har tappat sitt kompass, någon som snitslar stigen framför mig och visar mig vägen. 

 

Någon som berättar för mig att jag överreagerar men det inte gör något för denne någon ändå kommer vara där hela tiden. 

 

Så förvirrad.