Blocket börjar bli fullt. Men det spelar ändå ingen roll. Hon har inte det med sig. Men hon behöver verkligen skriva, skriva av sig om allt just nu. Det senaste året har det blivit mycket sånt skrivande. Klumpen av gråt bränner i hennes hals. Ögonen tåras och precis då går hans låt igång. Den enda låten hon vet att hon har gråtit mer än en gång till. Hans låt. Han kommer nog alltid finnas där och påminna henne om allt, trots att det inte ens är för hans skull hon gråter nu. Inte denna gången. Hon läser smsen en gång till. Sist tog det fem minuter. Nu kommer det ta mer. Allt är suddigt i hennes ögon. Allt pyntas av tårar. Hon är rädd, för vad? Det vet hon inte. Hon har ångest också. Hon vill ju att allt ska bli som det verkar bli enligt smsen. Men hon har en känsla av att bli sviken eller ännu värre – svika. Inte honom. Han är snäll. Och så brutalt omtänksam. Han älskar verkligen henne. Galet mycket. Hon vet inte om hon älskar honom tillbaka. Hon hoppas verkligen det, hon vill inte såra någon mer. Aldrig igen. Hon vet hur ont det gjorde. Hur ont det gör, fortfarande. Om barriären bryter och tårarna väller över kommer det vara första gången hon gråter i en buss. Tänk att hon fäller tårar för honom när de bara har träffats i en minut eller mindre. Och den minuten, det var för snart tre månader sen. Hon saknar sitt block.

Over and Out

Frida Berglund

30/8 -11