Dunkel belysning och en nyckelknippa som slår mot ratten. Hela förarhytten skumpar när bilen far fram över den lilla vägen in i skogen. Granarnas grenar rispar rutorna och radion försöker få kontakt med radiostationen igen men det är lönlöst. Här ute finns det ingen stabil radiosignal men det finns åthelvete för mycket tjärn. Bilen luktar svagt av skog, barr och smörmedel. Hon andas in ett djupt andetag, detta är lugn för henne. Att åka med i sin pappas arbetsbil med ett gäng hugga-byxor över knäna och hjälmen på huvudet, bara för att hon får. För hon är inte mer än fem år.


Bilen sladdar ner på gården, hon skrattar så hon gråter. Frikopplar och stannar strax innan häcken med ölandstok. Nu kör hon själv, det är inte längre hon i pappas bil, nu är det han i hennes. Bilen luktar tunt av tvåtaktsolja, inte har hon sålt moppen än. Pappa bara ler belåtet åt sin dotter som klarade körkortet idag. Och trots hennes glädje över körkortet ligger det en saknad där bakom någonstans, saknade av tryggheten i pappas bil.