Stanna upp och andas.

Låt henne vara.

Hon stirrar rakt fram ut i det tomma, en hårtest frigör sig från resten av luggen och faller långsamt ner i hennes ögon. Att sitta på en buss i fyra timmar för att sedan sitta på en båt i yttligare fyra timmar är inte hennes grej. Verkligen inte. Ett sms angående ännu en fullpackad helg dimper ner i hennes mobil. Hon orkar inte ens läsa det, klickar bara bort det och försöker låta bli att tänka. Tre dagar av femtiotvå har hon varit ledig, ledig från vänner, ledig från jobb, ledig från måsten. Veckan som bereder ut sig framför henne döljer alla möjligheter att få löst en till dag för att, lätt uttryckt - bara vara. Hon behöver det, hon behöver kunna sova långt in på dagen för att sedan gå upp och göra det hon känner för, kanske sätter hon sig och spelar, kanske ligger hon bara och läser. Göta kanal glider stadigt förbi i sina 5 knop som M/S Sandön gör. Skulle detta inträffat för bara en vecka sen skulle hon gått omkring och inte riktigt vetat var hon skulle göra av sig själv. Rastlös. Men nu sitter hon bara och stirrar framför sig själv. Någonstans där inne, i den sega kolan skickar stressen signaler ner till magen vilken i sin tur värker brutalt under hennes tighta linne. Hon tar sig om magen och rycks tillbaka till verkligheten av hennes mammas hand på hennes axel. "Fika?" Hon kan bara nicka. Hon vet att hennes mamma vet att något är brutalt fel, men hon gräver inte efter det som alla vänner gör. Hon väntar på att hon ska berätta själv.

Det gör hon aldrig.

Over and out.
Frida Berglund
2/8 2011.

Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0