För den enda jag skriver om, det är du.

Tryckmärken från hans gradbeteckningar på hennes kind. Ett ömt smekande över hennes lår när hon tittade på sin älskade för att inse att han tänkte på något helt annat än nuet. Hans ögon följde naturen utanför bussfönstret när dem inte tittade intensivt in i hennes ögon följt av ett nöjt leende. Det där leendet han bara hade när han tittade henne i ögonen. Inte den där fundersamma minen han alltid hade annars. Inte den fundersamma gesten med skägget silandes mellan sina fingrar. Utan de där nöjda leendet och kärleken i blicken. Den där blicken som får det att pirra i hennes mage, den där blicken som får hennes mungipor att forma ett glatt leende. Livet är helt perfekt där mellan en alternativ bondtös och en militär från Stockholm. 

Dagen innan fick hon äran att förtära alkohol med sjutton militärer inom den svenska flottan. Hon fick pussa sin pojkvän framför hans vänner och hon fick stå mellan flaggor och vapensköldar och dricka cider. Som om hon var en i gänget trots att hon knappast hade kommit längre än till intagningarna till GMU. Hennes ena hand höll hans hand ner mot marken medan den andra smekte över hans tatueringar och mycket rejäla och grova arm. Den där armsmekningen som hon drömt om konstant i en vecka.  Den natten slutade med att de nyförälskade paret satt med armarna om varandra och sjöng "men lite märkligt det var de nog, nio år emellan oss och ingen förstod, vår kärlek den var äkta och sann, skapta för varann". Fast alla förstod, ingen ifrågasatte att han närmade sig 30 medan hon knappt fyllt 20 än. Det var nästan som att alla glömde det emellanåt. 

Men hon hade aldrig upplevt en sån kärlek, fri från ångest och smärta. Med honom var hon bara lycklig, på ett sätt hon aldrig hade känt förut. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0