I maj märkte man direkt att sommaren nalkades, en festival betades av samtidigt som jag jobbade (något som var extra minnesvärt denna festival var att sovsäcken hade frost på insidan när vi under småtimmarna närmade oss husvagnen), min kusin tog konfirmationen och i vanlig ordning höll jag på att somna med ansiktet mot psalmboken. Det uppskattades inte så starkt av min otroligt kristne farmor som satt längst ut på samma rad. Ännu en bok av Ozzy Osbourne släpptes vilken jag inte direkt var sen på att köpa och sträckläsa. Sen var det den årliga konserten på skolan som slutade med att jag och två kompisar satt på willys parkeringen till förbannat sent på natten. Hur jag kom upp i tid till skolan dagen efter är för mig fortfarande en gåta. Under maj försökte jag mig även på att smyga in på en krog då ett av mina favoritband spelade där men tyvärr utan framgång. Sen kom morsdag/min födelsedag som jag jobbade bort med att sälja stora hamburgermålet till halvfeta norrmän.

Sen kom juni och ett otroligt trevligt besked från gekås, jag hade fått ett mer välbetalt jobb med bättre vilkor. Och det bästa av allt, det var på livsmedelsavdelningen. Jag har aldrig hört någon snacka skit om någon annan på livsmedelesavdelningen, alla verkade trivas bra där. Vilket jag senare också skulle göra. Direkt efter det telefonsamtalet ringde jag till Rasta och sa upp mig. Visserligen skulle jag jobba en otroligt onödig lördag till men det var min absolut sista dag på Rasta. Jag skulle aldrig mer behöva sopa fimpar under ketchupvagnen och det kändes så otroligt bra. Här tog även några av mina bästa barndomskamrater studenten. Det var otroligt läskigt att se, jag ville knappt hålla ögonen öppna. I mina ögon var de fortfarande runt tio år och badade med mig på utomhusbadet i Ätran. Men nej, nu stod det på balavagnarna och hoppade som aldrig förr och skulle snart lämna vår trygga hemkommun för att plugga norröver. Men det visste jag ju inte där i regnet. Medan studenterna och festivalerna började hopa sig åkte jag och några vänner till Göteborg för årets första utomhuskonsert, Björn Rosenström och de jävla bandet. Trots att Björn hade fått en för liten scen för sitt ändamål gick konserten fint och alla i publiken sjöng med på de låtar som spelades. Tillochmed några av de nyaste som släppts bara någon vecka tidigare. Sen renoverade jag mitt rum innan jag drog till Borlänge en vecka och var med om diverse underbara konserter, nästan dödligt fulla människor och blixtnedslag som orskade personskada i plural. Under denna veckan hann jag även bli kär i en kille från Dalarna samt mista känslen i mina stortår. (Som jag förövrigt får tillbaka med jämna mellanrum).