Dag 14: Mina favoritband.

Jag hatar verkligen denna frågan. Av alla band jag lyssnar på ska jag alltså välja några få? Det är fan tortyr.
Men nåväl, här kommer ett par band som betyder mycket för mig.
 
 
Takida.
Jag finner inte ord för dessa grappar (min filmlärare säger så, han är finsk. Och bäst.).
Skulle det gått att spara alla mina tårar som jag fällt under min takida-tid skulle ett badkar varit fyllt till bredden.
När allting känns fantastiskt jävla värdelös eller helt otroligt bra finns alltid Robbans underbara stämma där.
Det var därför jag grät när jag kramade honom första gången.
 
 
KoRn.
Groviöst mycket 2010. Hela min värld rasade - mina föräldrar skiljdes, mina bröder flyttade hemifrån, min kärlek ville inte ha med mig att göra och halva skolan spred rykten om mig. Det var ett jävla helvete att leva.
Jag är inte säker på att jag hade tagit mig igenom det om jag inte haft Suz, KoRn och Takida vid min sida under detta år. Och jag har aldrig skrikit så mycket på en konsert som jag gjorde 2011 på metaltown när Jonathan Davis klev upp och bara ägde.
 
 
Lillasyster.
Röd alfa romeo. Älskade storebrodern. Den här låten i synnerhet skriker sommar för mig.
Och en viss trygghet - det finns så otroligt mycket i deras låtar som jag inte kunde sagt bättre själv.
Deras låt "Så jävla bra" är så fantastiskt otroligt jävla mitt i prick. Detta är också ett band som fanns där när allting rasade. Och jag vet inte varför... men Martin's whisky-röst är fan härlig. På något outgrundligt sätt.
 
 
 
Det är de tre banden jag skulle ge allt för att se live.
Takida har jag sett.. två eller tre gånger och kramat Robban två gånger.
KoRn såg jag på metaltown förra året och det var något av det bästa jag gjort.
Och älskade Lillasyster ska till Falkenberg i november. Då ska jag gråta och skrika, i vanlig ordning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0