Förra året den 21 Juni körde jag för första gången ner dig på gården.

Idag samma datum så sladdade vi oss fram över Kärnebyggdvägen.

 

I dag räckte det med kortbyxor och jacka, i vintras (när gasen frös) hade man två/tre lager kläder över hela kroppen. Vi har gått igenom mycket, Åke, och vad kan jag mer säga än att jag uppskattar dig till tusen? Trots att blinkers, baklampa, framskärm, broms, tändstift, kedja och registreringsskylt har gått sönder eller ramlat av så finns du fortfarande där.

 

 

Det är du som har transpoterat mig från badplats till pizzera och från mjölkrum till gatukök.

Det är du som har stått kedjad vid ICA och väntat på att jag skulle återvända.

Det är du som inte klagar när jag tar med dig ut i regnet.

 

NÄ för mopeder kan inte prata, idiot.

 

Men jag ville bara berätta att jag tycker om min Åke och det året vi har delat. Så nu vet ni det.