Jag har insett att jag trodde att alla kunde prata om allt med mig.

Och det kan dem väl, men bara om sig själva.

 

När pajken frågade mig: "Hur kändes det?" så blev jag helt stum.

Ingen frågar mig om hur jag mår, varför jag gör som jag gör eller varför jag inte ler.

Jag minns inte när någon sist frågade hur jag mår för att dem faktiskt undrade.

 

Eller så är det bara jag som är helt tagen av ärtsoppan och juicen.