Ett speciellt minne... hum. För att få det någolunda färgstarkt borde man nog ta något som angår alla människor... typ kärlek.
Första kyss, första kärleken, första förhållandet... nja, det verkar rätt vanligt, tråkigt i längden faktiskt.
Så....

"Alla mina muskler i kroppen var på helspänn och de dumma fjärilarna i magen flög omkring som bi runt en nerslagen bikupa. Jag hade aldrig legat såhär nära någon... någon som inte var som alla andra kompisar. Du andades konstigt, som om du i ena stunden var fruktansvärt stressad och i andra låg och njöt av solen på en gräsgrön sommmaräng. Men jag kunde inte annat än lyssna på det och försöka förstå att någon, äntligen ville vara den som höll om mig när jag sov. När jag låg där och lyssnade på ditt hjärta och din andning omvartannat hade vi känt varandra i elva timmar, ja, jag låg där och räknade på det. Det hade tagit sju timmar för mig att få kontakt med dig överhuvudtaget och nu låg vi här. Det var trots allt inte min förtjänst, skulle du inte tvingat mig så skulle jag aldrig legat där. Solen höll på att gå upp, vi hade pratat igenom hela natten och slutat först på morgonen. Trots att du inte alls var det jag ville ha, eller det jag trodde att jag ville ha så visste jag att där, i de första glimtarna av ljus så låg jag bredvid en vän som kanske skulle bli mer än så. Det var iallafall vad jag hoppades på. Till slut slöt jag ögonen och lutade pannan mot din bröstkorg. Precis där, då, ville jag stanna tiden."