När jag var liten var jag rätt blyg, nej, jag var inte inte rätt blyg jag var faktiskt extremt blyg.
Jag utsatte mig bara för det jag var illa tvungen till och att "fråga chans" var man ju aldrig tvungen till.
Det jag vill komma till är att jag var kär i en tjej när jag var liten. Ja, helt ärligt.
Jag sa det aldrig till någon för jag ville verkligen inte vara lesbisk, jag ville vara som alla andra tjejer och dyrka samma manliga skådespelare som de gjorde men... jag bara ljög.

Åren gick och så sent som förra året vid denna tiden blev jag kär i en tjej igen. Denna gången tog jag mod till mig och berättade det för henne, vet du varför? Hon är också lesbisk. Men det funkade inte, vi grälade en gång och sen dess har vi haft usel kontakt. Det är synd, jag saknar henne.

Idag, samma dag som min kusin förövrigt firar 11 månader med sin pojkvän, blev jag på allvar ihop med min första tjej.
Ni känner henne, ni vet vem det är. Men jag kommer inte ändra min relationsstatus på facebook. Varför? Vi vågar inte. Varken hon eller jag vågar gå ut med detta, inte här, inte nu.

Älskar dig. <3