Eftersom jag inte har några pengar så får den blåa färgen vänta. Nu sitter jag med lite överbliven röd färg i håret.
Och hur mycket jag än har sagt att jag inte vill börja på innebandyn igen så... jo det vill jag.
Jag stod och kollade på nu när min älskade lillkusin spelade och ja, det är grymt saknat.
Jag saknar känslan av att springa ikapp en från Onsala och trycka upp mig emot henne för att ta bollen och passa vidare.
Fast mest av allt saknar jag känslan av att sitta i mål, det var något av det underbaraste jag har gjort.
Däremot har jag tröttnat rejält på skyttet, det är så ypperligt tråkigt.

Detta lovet har varit ett av det drygaste jag har varit med om.
Bara så ni vet.

Bara för att Suz var blond och jag var rödhårig.