Helt sjukt.
Jag sitter här med blåmärke över hela benen och saknar att vara liten.
För när jag var liten hade vi en gigantisk grushög bakom ladugården, jag sprang där fram och tillbaka med en stor käpp i handen.
Jag minns tillochmed hur gruset luktade. Jag älskade mig att kasta mig i högarna och landa finare och finare för varje gång.
Ni som vet vad parkour kanske kopplar det lite till det, men det är inte så. Det var verkligen inte så.
Jag älskade känslan av att flyga fram, känslan av att vara fri.
Nu fick jag en riktigt grov lust att kasta mig ut i en grushög.
Men det går inte, jag kommer skada mig som fan.
Suck. Jag ska i alla fall ut och bränna kalorier nu.

See ya.