Day 22 - A letter to someone who has hurt you recently.
De senaste månaderna (jävlar, det är snart ett halv år) så har jag inte blivit särskilt sårad.
Så jag får väl ta något gammalt uppvälld skit.
Jag kommer inte nämna namnet men jag kan nämna att det är en kille.
Långt inlägg. Men det var det värt.
[Tidsinställt.]
Så jag får väl ta något gammalt uppvälld skit.
Jag kommer inte nämna namnet men jag kan nämna att det är en kille.
"Dear you.
Du känner egentligen inte mig alls.
Du kanske trodde men nej, det gör du inte.
Jag var totalt upp över öronen kär i dig, i ett jävla halvår.
Jag ville så gärna hoppas, hoppas att någon dag så kanske, med lite tur, så skulle du bli min.
Klart, jag borde klassas som en totalt stor fet idiot.
Men du borde förstå att du ger ut fel signaler om du pratar med mig oftare än din flickvän?
Så träffades vi. Den i särklass bästa dagen i mitt liv.
Jag hade nog aldrig föreställt mig min drömkille sådär, men där stod du ju.
Sådär, alldeles lagom perfekt.
Du fick mig att känna mig speciell på ett helt annat vis än samhället får mig att känna mig.
Jag trodde att jag betydde lika mycket för dig som du gjorde för mig.
Fan, du är så jävla fel egentligen.
Tydligen fick jag inte träffa killar, nej då blir du såklart svartsjuk.
Men har du någonsin funderat på hur det kändes för mig när du berättar om den där tjejen du gillar som du hoppas på att hon ska bli din?
Det slog hårt, rak i maghelvete.
Det som stör mig mest är att jag inte ens kunde bli arg på dig, trots alla jävla tårar som jag fällt för dig.
Jag kunde inte skälla på dig för det minsta lilla från dig får mig att mjukna.
Det räcker med att du gillar min status på facebook. Bara det är du.
Om man skulle varit lite mer kritiskt skulle man nog insett att du är jävligt omtyckt och så sjukt långt ut ur mina kretsar du faktiskt var.
Men nu fångade du mig, helt utan mening.
Men det enda jag vill säga är: Tack för tiden vi hade den var underbar trots att tiden efteråt var den värsta jag upplevt så överväger jag om det inte var värt det, trots allt. "
Du känner egentligen inte mig alls.
Du kanske trodde men nej, det gör du inte.
Jag var totalt upp över öronen kär i dig, i ett jävla halvår.
Jag ville så gärna hoppas, hoppas att någon dag så kanske, med lite tur, så skulle du bli min.
Klart, jag borde klassas som en totalt stor fet idiot.
Men du borde förstå att du ger ut fel signaler om du pratar med mig oftare än din flickvän?
Så träffades vi. Den i särklass bästa dagen i mitt liv.
Jag hade nog aldrig föreställt mig min drömkille sådär, men där stod du ju.
Sådär, alldeles lagom perfekt.
Du fick mig att känna mig speciell på ett helt annat vis än samhället får mig att känna mig.
Jag trodde att jag betydde lika mycket för dig som du gjorde för mig.
Fan, du är så jävla fel egentligen.
Tydligen fick jag inte träffa killar, nej då blir du såklart svartsjuk.
Men har du någonsin funderat på hur det kändes för mig när du berättar om den där tjejen du gillar som du hoppas på att hon ska bli din?
Det slog hårt, rak i maghelvete.
Det som stör mig mest är att jag inte ens kunde bli arg på dig, trots alla jävla tårar som jag fällt för dig.
Jag kunde inte skälla på dig för det minsta lilla från dig får mig att mjukna.
Det räcker med att du gillar min status på facebook. Bara det är du.
Om man skulle varit lite mer kritiskt skulle man nog insett att du är jävligt omtyckt och så sjukt långt ut ur mina kretsar du faktiskt var.
Men nu fångade du mig, helt utan mening.
Men det enda jag vill säga är: Tack för tiden vi hade den var underbar trots att tiden efteråt var den värsta jag upplevt så överväger jag om det inte var värt det, trots allt. "
Långt inlägg. Men det var det värt.
[Tidsinställt.]
Kommentarer
Postat av: Yasmine
<3
Postat av: REBUS
HUR HAR DU HAFT DET I VÅRT TYSKALAND FRIDA?! BERÄTTA AALLT PÅ MÅNDAG. KRAM BECKIS.
Postat av: REBUS
HUR HAR DU HAFT DET I VÅRT TYSKALAND FRIDA?! BERÄTTA AALLT PÅ MÅNDAG. KRAM BECKIS.
Postat av: Jennifer
Åh gumman min <3
Trackback
