Ett ögonblick då.
Vilket ögonblick ska man ta tro?
Låt oss ta mitt första slagsmål som jag föll in i fast jag har en känsla av att jag redan har skrivit om det här.

Jag var runt nio år och var en oskiljaktig bästis med Amme.
Jag minns det inte så tydligt men vi har ute på rast och var väl där vi brukade - runt king-rutorna.
Vi såg hur alla samlades på gräsmattan i en ring.
Så vi joinade dem och skulle se vad det var dem kollade på.
Eftersom jag (på den tiden) var längst i klassen såg jag ganska bra över allas huvud.
Det var då jag såg det första slagsmålet jag någonsin sett.
Eftersom att jag inte tänker nämna vilka det var som slogs så kallar jag dem 1 och 2.
Jag skrek: "HÄMTA EN LÄRARE" och såg hur Amme sprang iväg.
Sedan knuffade jag mig fram till 1 och 2 och slet isär dem.
Ja, faktiskt som nioåring, men jag skulle inte gjort det om jag inte var så sjukt förbannad på alla som stod och kollade på runt.
Tänkte dem bara stå och kolla på när olika personer skadade varandra? Idioter.
Det var ungefär det jag minns och den mjuka soffan i lärarrummet som jag fick sitta i när jag skulle berätta min version om vad som hände.