Nu har vindarna vänt.
Molnen har skingrats och solen sänder varma strålar mot min vinterbleka hud.
För jo, jag är vinterblek, eller ja, det är jag åretrunt.
Mamma och jag funderade på om jag har några pigment överhuvudtaget.
Och nej.

Men åter till saken:
Jag vet inte vad det var men något tog bort min vinterdeppression.
Kanske inte en gång för alla, men för ett tag. Tack.

Det har ju inte varit särskilt glada inlägg den senaste tiden.
BUT!
Nu är det ändring på detta.
Jag och Mari tog bussen från Ätran i morse (efter bror min kört mig till Ätran med traktorn!).
Meningen var att vi skulle möta upp Suzanna där men så blev det inte riktigt.
Suza mådde ingevidare och då brukar man inte vara så sugen på att knalla runt i alla Varbergs affärer.
Yes, jag och Mari tog en sväng om till Varberg.
Jag spenderade 500 kr.
Fast jag köpte egentligen bara en sak till mig själv för 49.50 kr.
På kappahl.


Ja, ni ser ju själva vad det är.
Sen blev det ett tröjköp för Mari (okej inte i den ordningen men vafan) efter det pizzadags!
MUMS!
En kall cola var precis det jag längtade efter just då.
Efter det köpte vi biljetter till Göta Kanal 3.
Och det enda dåliga med den var att den var svårare att hänga med i än ettan och tvåan.
Men whatever, den är värd att se.

Jag känner inte mitt ben.
Eller nej det är inte rätt beskrivning.
Tänk att du inte har några muskler i ditt högerben och att du har fått smärtstillande.
Så känns det.
Knepig beskrivning men det är sant!

Well, nu ska jag bestämma mig om jag duschar ikväll samt bytar lakan eller om jag gör det i morgon.
Det lutar mot det först nämnda.

Hör av er.