Okej, hata mig.

Okej.

Det känns som om jag måste förklara detta med klagobrevet lite djupare.

Jag ser det roliga i hans lilla uppträdande och jag vill inte vara den som är tråkig, så fan häller.

Men, (det finns alltid ett men) om man ser det ur pappas perspektiv tillexempel så skulle han tänka:

”Vad fan är detta för jävla idioter? HULIGANER!” och sen säga: ”FRIDA! Hur fan kan du lyssna på dom? Det är dom som gör er ungdomar till ligister, hela bunten!”

På det viset vill jag inte att mina föräldrar ska se mitt favorit band.

 

Dom får jätte fucking gärna göra deras framträdande roliga, men inte på det viset. Okej?

 

Men nu till det senaste.

Vid nio gick jag ut för att jag skulle hämta Bacardi.

Min lilla häst (160 cm mankhöjd, hehe) är lärd att komma när man ropar på honom.

Det gjorde han även idag.

Trots att det tog en timme.

Min tanke: ”WIE! Här står jag och fryser ansiktet och händerna av mig, skit kul! KOM NU FÖRHELVETE BACCUS!”

 

Jag är en optimistjävel, mina närmaste vänner kan stryka under det.

Och när det gäller Baccus har jag ett jävla tålamod.

Förstår du att jag stod upp i en hel jävla timme och bara väntade och ropade på honom?

Jag vägrade gå och hämta honom.

 

Fast nog förstår jag varför det tog sån tid...

Åkern är lika stor som 4-5 fotbollsplaner, Baccus haltar extremt på höger framben.

Då blir det liksom okej att det tar flera timmar.

Men i morgon ska han gå på en betydligt mindre åker.

Jag bestämde det.

Men nu ska lilla jag sova.

I morgon är det skola och jag har inte sovit bra på länge.

Om ni fortfarande tycker att jag tog det med mannen i rosa mössa lite väl seriöst så skiter jag i det.

Jag är sliten, trött och allmänt förbannad.

 

Hata mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0