Öronorgasm. Underbart.

Förstår ni fortfarande inte vad som är vackert?

Mimikry har kommit ut med ett nytt album för er som inte har märkt det.
Och de få låtarna jag kan lyssna på på min gratis spotify så tycker jag det är underbar musik (som alltid av Mimikry). Det är värt att lyssna på. Gör ni alla det vettja!

Något som jag har ärvt från min älskade mor är inte utseendet men däremot ett brinnande intresse för handboll. (Dock kommer kollen på handboll lite i perioder, ibland har jag strålande koll, ibland inte).  Därför planerar jag och min älskade mamma en resa till Göteborg för att bevittna OS-kvalet i herrhandboll. Det kommer bli legendariskt.

[info] [spelschema] [biljetter]

Jag ger mig så hängivet in i mina skolarbeten så att jag gärna skriver lite om dem här. Dock har jag ingen direkt kommentar om dokumentären här nedan förutom det faktum att den är jävligt amerikanskt gjord.

Någon mer än jag älskar denna låten?

Vackert.

Som jag när jag är sockerhög.

Skulle detta varit för fem månader sen hade jag färgat det illa kvickt.
Ikväll kommer världens bästa mamma och bror hit för att äta och vara allmänt amaz!

Ted som är med i detta klippet är för tillfället min favoritlärare. Bara så ni vet.

I "mitt lilla norrland och jag" så skrev jag om att mitt SEB-kort inte fungerade på SJ-tåget vilket gjorde att jag inte åt något på över ett dygn. Hursom så fick jag denna kommentaren här på min blogg innan vilket gjorde mig otroligt glad! Bara såatte....

Jag förstår inte riktigt frågan.

Hon försökte hålla sig vaken på den dubbeldäckade bussen och njuta av utsikten. Längst bak i bussen, med hörlurarna i förstås satt hon och åt det sista av mackan. Resan hade varit lång och tagit flera timmar längre än det var meningen från början. Men det gjorde inget, hon skulle upp och träffa en av sina bästa vänner. För första gången ska tilläggas men ändå.  Hon frågade honom via sms om han var nervös och fick svaret att lite nervös var han allt. Det  var inte hon, inte ett endaste dugg. Ett tag, för ungefär ett dygn sedan, när hon satt med mor och bror på en restaurang i Sveriges fulaste stad hade hon varit lite nervös. Men bara lite. Världens största osthyvlar visade sig på vänster sida av bussen. De såg inte så "pärskans" stora ut från den höjd hon satt på men om man stod bredvid skulle nog storleken vara rätt slående tänkte hon. Ankomsten gick väl trots att hon var sisådär tre timmar försenad som hon inte tackade SJ för. Första tanken som slog henne när de mötes var att han var kortare än hon hade förväntat sig, trots att de redan hade diskuterat det åtskilda gånger. De satte sig i bilen och for hem till honom. Hon tittade ut genom fönstret medan de pratade om resan, vädret och det fantastiska norrland. De kom hem till honom och allt var frid och fröjd. Så hon somnade. Senare på kvällen, efter besök hos hans bästa vän, började det som hennes kropp skulle beskriva som helvetet. Han ville mysa, hon ville mysa. Men så fort han la armen runt henne skrek hennes kropp ångest och hon kastade sig ur soffan. Hennes armar började skaka och pulsen sjönk. Tårarna pressade under ögonlocken för hon visste att det inte var första gången på kort tid som det blev så. Det var tredje gången med tredje personen på mindre än ett halvår. Hon kunde inte förstå varför det blev så, denna gången med. Onda kropp. Hon pressade armarna mot revbenen för att det kändes som att någon, eller något, försökte riva ut hennes lungor.  Den känslan återkom sedan en, två och tre veckor efter besöket. Ständigt återkommande ångest. Hon hade aldrig känt något liknande. Aldrig i hela hennes liv hade hon känt sådan ångest som på det senaste halvåret omfamnat henne. Det sved att veta att var något som gått fel men inte vad och inte vad botemedlet var. Det var med den maktlösheten hon la sig i fosterställning varje natt. För att försöka glömma känslan och behålla sina lungor på plats.




Det var längesedan jag skrev sånt här känns det som.

[Titta på bilden för att komma till artikeln]

Detta fångade mitt intresse när jag satt och glodde lite halvt uttråkat på expressens hemsida.
Denna flicka ska alltså ha jobbat 20 timmar och sedan helt utan förvarning fått välja mellan att städa lobbyn i två veckor och sedan få sparken eller få sparken direkt.

Jag minns hur det var när jag börjar jobba på Rasta i Ullared (f.d Nimo). Jag kände mig tafatt, i vägen och långsam. Man fick många klagomål på hastigheten i arbetet de första gångerna. Hungriga, tjuriga gekåskunder är ju inte det man önskar sig när man ska göra något man inte kan sen innan. Jag kämpade på så bra det gick och fortsatte att le trots att jag mest av allt ville sätta mig på moppen och åka långt, långt bort därifrån. Man kommer så småningom in i det men jag tror nästan det tar mer än de där 20 timmarna som Rebecka i artikeln fick jobba.

I artikeln framställer de Rebecka som ett offer och att det är McDonalds fel alltihop. Men så behöver det inte alls vara. Rebecka kan ha jobbat ovanligt långsamt, sett sur ut när hon blivit stressad eller rent av inte viljat lära sig. Men en sån artikel skulle inte locka några läsare, inte sant?

Jag hade också blivit sur om detta hände mig och antagligen bett om en ärlig chans samt ett varningssystem. Men hon gör inte det, hon bara tackar och tar emot att hon blir av med jobbet och sen vänder hon sig till media. Den fega vägen om du frågar mig.

Jag vet inte hur många av er mainstream-folk som faktiskt lyssnar på musiken jag slänger upp. Men vill ni ha en bred musiksmak så kan ni ju börja med detta. För det är fan bra skit. Sen gör det inget om ni breddar min musik också genom att skicka länkar till era bloggar där ni länkar musik eller skriva en låt ni tror inte passar mig alls - det är sån musik man blir vis av.

Och min blogg fortsätter att bestå av musik, punkpojkar och bilder. Kalaus.

Ska fan skaffa mig en liten f.d punk-britt. Nom nom.

Sitter hos pappa och beslagtar internet. Ikväll ska jag fira bror min som fyllde 23 år och sen drar jag till Suz för att ha jävligt roligt och kissa i deras handfat.... (Nejnej.. eller?)

I lördags var jag och världens bästa mamma i Göteborg.
Detta är vad jag kom fram till då:

Keps - H&M 50:-, Nitar - Shock 5:-/st.


KoRn t-shirt - Rockhouse 150:-


Hängslen - H&M säkert 30:-


Ring - H&M säkert 30 :- på den med.



Bootstraps - Shock 149:-

Bara jag som älskar detta bandet?