Fredrika 2016
Nåväl man kanske inte ska kalla mig bortskämd men att få resa, äta och bo gratis i Norrland några dagar kan väl ändå klassas som det, inte sant?
Även fast resan begav sig nu i söndags så började det hela faktiskt så tidigt som juli 2014. Min gubbe, som då inte var något annat än en främling på internet frågade vad jag gillade att göra förutom att jobba på festivaler. Mitt svar var att jag gillade allt som hade med maskiner att göra. Då, smidig som han är, nämnde han att ett av privilegerna med att vara tillsammans med honom var att man fick köra snöskoter i Norrland om vintrarna. Detta var inget jag la en större vikt då, främst kanske för att jag var på ett sunkigt hotell i Leipzig precis då. Och kanske för att jag inte hade några som helst planer på att bli ihop med någon alls.
Nu råkade det ju dock bli så att vi blev ett par. Ett ganska ståtligt sådant om jag får säga det själv. Men efter ett år tillsammans började jag påminna honom om den däringa skoterturen han trots allt hade nämnt att man fick om man var privilegad att vara ihop med karln. Sagt och gjort, vi for norröver. Vi + en får man väl säga, svärfar ägde ju trotsallt stugan och skotern så han fick ju följa med.
Nu råkade det ju dock bli så att vi blev ett par. Ett ganska ståtligt sådant om jag får säga det själv. Men efter ett år tillsammans började jag påminna honom om den däringa skoterturen han trots allt hade nämnt att man fick om man var privilegad att vara ihop med karln. Sagt och gjort, vi for norröver. Vi + en får man väl säga, svärfar ägde ju trotsallt stugan och skotern så han fick ju följa med.
Jag förstår att ni är avundsjuka. Det var helt fantastiskt! Förutom att skotern gick sönder på tredje dagen men jag spenderade då dagarna med att utforska närområdet på spark samt att baka. Fantastiskt vackert, de där Sverige. Jag återvänder gärna, men då som skoterförare och inte fotograf (hint hint gubbe).
(Nu har jag ju inte ens nämnt vad som hände första dagen, men jag återkommer med den smaskiga historien).
Tjosan!
Åren går och tiden lider
Mycket läxor och redovisningar nu för tiden. Det är det Anna och Majkis sysslar med på första bilden. Sen har vi min vardag när jag jobbar på kvällarna. Det är inte mycket folk påväg hem vid den tiden. Och en klasskompis jobbar på en riktig finkrog med glittrigt golv och VIPrabatt. Inte alla som får.
Nedersta bilden tog jag nu i helgen när jag skulle hjälpa mamma fota hennes nya hus. Efter det åkte vi (jag och gubben) tillsammans med bror + fästmö, farmor och mamma till Falkenbergs revyn och skrattade en skvätt. Det är lika trevligt varje år.
Senaste tiden
Firade julafton med Ella vovven, räddade Lassi, Amelia och Sofia vid en krock med ett vildsvin och till slut blev det vinter i Stockholm också.
Den senaste veckan har jag fått jobb och lite lätt puttat läxorna framför mig men nu ska det vara slut med det.
Den senaste veckan har jag fått jobb och lite lätt puttat läxorna framför mig men nu ska det vara slut med det.
Nu är klockan 21.35 och jag ska knata i säng med en god bok. Höres!
En minut från balkvällen
Jo, när vi var på nattklubben efteråt spelade dem "all the single ladies, all the single ladies, put your hands up" ja ni vet hur den går. Och jag rycktes med lite och sjöng och viftade med armarna. Precis när dem sjunger "if you like it then you should put a ring on it" tar Daniel min ring från högerhanden och sätter den på min vänsterhand. Dvs förlovningsfingret. Sen viskar han "du är inte singel älskling. Inte så länge jag för bestämma."
#folkhögskola
Från a till ö och hemlängtan
Sånt som försigår
Yes. Nu har jag officiellt flyttat till Stockholm och börjat studera till teckenspråkstolk. Och förändringen är enorm. Det kan jag lova nu när jag är på ett snabbt besök hemma hos pappa. Strax ska jag köra till Ullared och hämta min kära vän Lassi för lite lek innan kräftskivan ikväll går av stapeln.
Höres!
Höres!
Ett år med gubben min
Vet inte vad jag ska säga.
Ett år, så länge har aldrig någon stått ut med mig innan. Och det känns fortfarande som att jag lärde känna den här gubben alldeles nyss och föll för honom. Så är det ju förstås inte, nu bor vi ju ihop och grejer. Ändå finns den där nykära fnittrigheten där när jag vaknar bredvid honom. Ändå kan jag stå i timmar och göra mig fin för att träffa honom.
Men ibland kan jag ändå känna att det har gått ett år. Vi har gått igenom mycket: sorg, sjukdomsbesked, fester, förlorade vänner men framförallt skratt. Det finns nog ingen jag kan vara så löjlig med och ändå veta att han kommer vara värre.
Nu börjar ett nytt kapitel i våra liv, ett kapitel tillsammans, på riktigt. Och jag känner att vad livet än kastar på mig kommer jag fixa det och gör jag inte det finns alltid Daniel där och pusslar ihop mig igen. Som bara han kan.
Älskar dig, min Ölandsblomma.
Riktigt fina sommarveckor
Det händer mycket på tre veckor. Bröllop, flyttfest, gröna lund, musikfest/sigges, miljontals blåbär, Tysklands resor, marknad och så har jag hunnit träffa mängder av vänner. Fint det där.
Ledig 4 dagar
Det är värt att nämna att jag städar hela övervåningen + röjer i trädgården så fort jag är ledig. Sen for jag till Stockholm för att skåda Bagge bus genomföra högvakten. Döballt. 
Ibland så blir håret extra bra
Livet <3
Vi är ju äckligt söta ibland
Throwback gymnasiumtider
Så jävla dålig kanske den tiden inte var ändå... :)
Sen kom sommaren
Jag och mor stannade helt spontant till på Mandy's under en mc-tur för ett tag sen. Dömysigt.
Men sen gick inte Roger igenom besiktningen heller....
Men morsans duschlösning skojar man minsann inte bort!
Och sen efter mc-turer, biltvättar och solning under fritids kom jag på att det tamigfan är sommar! Så jag köpte ett par lågskor så mitt fina träd syns.
Firade nationaldagen med min pojkvän och hans kompisar. Säng vid öppen eld och godnattsaga. Så sjukt mysigt. Har redan bokat in det igen nästa år. Wihoooo!
Sen var det skolavslutning för mina små nallar. Fick en ros och massa kramar. Sen hade jag fritids som nästan enbart bestod av solbränna och ballongsprängning. Lovely.
Sen var det skolavslutning för mina små nallar. Fick en ros och massa kramar. Sen hade jag fritids som nästan enbart bestod av solbränna och ballongsprängning. Lovely.
Och idag (vad är klockan? Ja, idag) slutade jag arbeta på Gekås för absolut sista gången. Kläderna och kortet är inlämnat och jag kommer aldrig mer stämpla in som 5531 och jag kommer aldrig mer köra 127an, aldrig mer packa upp kött i kylen och aldrig mer dansa med John bland kunderna. Jag kommer aldrig mer kunna få Anne att skratta 05.59 på morgonen och aldrig mer sitta på en pall med majs i konserv under fredagsmötet. I tre år slet jag på det där bygget och jag älskade högst sannolikt de senaste 2,5 åren. Större delen av min tonår spenderades på de gul/blå shoppingmeckat och jag ångrar inte en sekund. Mina kära arbetskollegor och min fina familj har gjort mig till den jag är idag. Det är inte utan att jag blir lite känslosam av bara tanken på att jag aldrig mer ska få hjälpa sommarjobbare att rensa pressen, aldrig mer få fylla på lösgodis, aldrig mer få sitta i kassan och konversera med kunderna. Aldrig mer kommer kollegor vars namn jag aldrig kommer ihåg hälsa på mig. Aldrig mer kommer mina kompisar få försvara mig med "Men Frida på livs är dögo! Ja hon med håret!". Inga mer fruktstunder med Lars. Inga mer spontana samtal med Ola. Ingen mer Livs-familj. Men jag gick från Gekås med framtidstro och en känsla av att det var dags. Jag var mogen och tiden var inne. Nu är det dags för mig att utvecklas på andra sätt och ställen. Få nya kollegor och prova andra arbetsplatser. Det kommer bli dönice, för jag kommer göra det dönice! Så tack för allt Gekås men nu var fruktFrida mogen att plockas. Adjölen.
