För det påminner mig om honom och allt vi hade.

Upptäckte precis att även armarna är gosiga i bara solexem. Fan va jag hatar det här.

Jag minns hur tråkigt jag tyckte det var att ha rött hår men damn va snyggt det var!

[Solskyddsfaktor 30 och jag får fortfarande solexem.]

Myggbett, solexem och värmeutslag... och sommaren har inte ens börjat.
Fan va jag ogillar't. Kvällen inför förste maj kommer bli ytterst spontan känner jag, hör la av mig i morgon om hur det gick!

Om jag inte har sagt det förrut, alla i slipknot är underbart snygga... förrutom Shawn... men alla andra, mums!

Vem kan inte bli glad av en gammal klassiker?!

Tack älskade mamma!

Såhär går det till när man vill leta DNA i en kiwi.

Nu kan fan inte livet bli mycket bättre!
Skolan har varit fantastiskt rolig då jag har lyckas fått folk att skratta hela tiden sen efter skolan drog jag, Sebbe, Johanna, Suz, Amme och Theo till Falkenberg där vi lämnade av Sebbe på bilskolan så han får sitt jävla moppekort någon gång.
Sen blev det fika och en jävla massa skratt. Efter det bar det av mot kulturhuset för att lämna av Suz och träffa folk som jag inte har träffat på snart tre månader! Och sen gick vi till ica för att köpa godis samtidigt som Suz spelade och där någon gång försvann Amme iväg för att spela flöjt! Efter att jag har förstört en non-stop påse på rullbandet på ica så närmade vi oss bussen och se på fan, där sitter min kära vän Nemo som jag inte har träffat på två hela år, helt jävla otroligt! + att jag headbangade fönsret på bussen, kändes mindre lyckat.

Hursomhelst kan inte livet bli bättre nu! Snart är det valborg med. Nu är jag fan totalt jävla enormt lycklig!

OUTFIT-BILD:

KoRn-halsbandet är på hela tiden och kommer troligtvis vara det tills Metaltown.

Spyr när jag hör denna låten.

Igår var jag ute och gick. För att jag kände att jag behövde röra på mig.
Det behöver jag idag med men nu sitter jag och surar + planerar valborg.

Känns som om alla awesome:a tävlingar är nu!


Tävlingen går ut på att göra ett kollage med den bästa festivaloutfiten inför sommaren 2011.
Detta blev mitt resultat:

Så sjukt jävla snyggt! Tävla du med på Morbid Outlock.
Denna produkt skulle sitta fint ifall jag vann: [Klick]

So long bitches!

Satt först och letade i min iList men jag hittade inget så jag tog en gammal och direkt underbar KoRn-låt.
Inte nog med det, videon är fan amazing!

Blue: För att blått är en av de finaste färger som finns.
Lila: En av de få färgerna jag aldrig har haft på håret!

Tävlingen hittar du på RockAndHair.

Pojkar pojkar pojkar...

Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: Plånbok, cola och mobilen.
Tre saker jag gör just nu: Lyssnar på musik, ler och chattar!
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Leva, njuta och skratta! Sen hur det går till spelar mig mindre roll.
Tre saker jag kan: Ha hela händerna i armhålorna, klicka skitfort med tungan mot gommen och ta efter dialekter.
Tre saker jag inte kan: Åka skateboard, skidor eller skridskor.
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Metal, mina goda råd och ditt hjärta.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Growla, hjula och att våga.
Tre favoriträtter: Grillad fläskfilé, morsans köttfärssås och kyckling i curry!

Jag vill börja inlägget med: YEEEEEEEEEEHHHHHHHAAAAAAA!
Det där var för att få ut min totala jävla glädje jag har haft hela helgen.
Får la dra det lite snabbt (vad vi har hållt på med) så att alla ska förstå varför jag yeha:ade!

Torsdag: Arosfortet med mina minibögar, övernattning hos Suz med Ricke och Bolin.
Fredag: Drog hem lite senare under dagen och sov hemma för omväxlingsskull.
Lördag: Jannika skjutsade mig och Cbow till Suz och där åt vi och skrattade innan vi tog cyklarna och bar oss av mot Bolin, under vägen dit hängde Johanna med också. Hos Bolin var Andreas, Jossan, Theo, Ricke, Fanny, Rebecka och Olivia. Vi tjötade, drack cola, spelade poker och fördriv tiden på andra roliga vis innan vi gick till brasan och sedan fick med oss Gabbe och Simon tillbaka. Efter några timmar fick vi spel så jag, Johanna, Cbow, Theo och Jossan gick runt lite i byn och hittade en asrolig fest där vi fördrev ett flertal timmar tills vi blev utslängda av ägaren själv. Då drog vi oss mot Bolin för att hämta Suz och när vi begav oss mot Suz's hus så hängde Theo på med Johannas cykel. Jag, Suz, Sebbe och Theo sover över hos Suz.
Söndag: Theo och Sebbe tar cykeln till Fagered för att lämna tillbaka den och hämta Theos grejor hos Bolin. Martin och Andreas kommer på moppe och emellertid får vi både tag i folk och hjälmar nog så drar vi till sjön. Någonstans innan eller efter det så åkte vi till Ullared för att köpa något att grilla och sen fick vi beslutat oss att vi skulle grilla hos Suz. Någon gång där åkte vi till Källsjö och tankade och när vi kom tillbaka var vi 13 ungdomar eller något liknande.  Då hade vi redan övertalat henne att vi skulle sova över en natt till. Jävliga som vi är. Tihi! + Johanna sov över och alla andra drog hem.
Måndag: Vaknar upp, äter frukost, städar, "solar", drar med moppen för att lämna tillbaka grejor som har blivit kvar. Eller ja... jag drar la inte iväg med moppen, jag körde Theos och han åkte med. Anywho så slutade denna förträffligt trevliga helg med att går upp till morsan med enormt bränd rygg av den förbannade solen.

Creed till den som läser allt det där... och till er andra (+ läsarna förstås), bilder:



















Detta är bara 17 guldklimpar av 687 stycken! Scrolla upp igen och känn sommarkänslan! Love it!

[Det kallas att man bjuder på sig själv!]

Glad ägg-ätar-högtid på er! Snart drar jag och Cbow till Suzrich!

Nu har jag suttit här och kollat på den blinkande markören i flera minuter.
Och jag kan fortfarande inte säga varför eller ens vad det var jag skulle skriva.
Detta kommer bli ett av de inläggen som jag emellertid kommer att ta bort och fundera på varför jag ens publicerade det.

Men ibland tar faktiskt fantasin slut. För dryga två år sedan (när jag började blogga här) så fanns det idéer i överflöd, jag kunde skriva hur långa inlägg som helst och jag älskade minst sagt att berätta allt.
Vafan hände? Jag är fortfarande samma person, jag borde leta lika mycket uppmärksamhet och kämpa lika mycket för att någon ska se mig. Men... det gör jag inte längre.
Jag vill inte starta s.k bloggbråk eller jävlas med folk i allmänhet bara för att någon ska läsa min blogg. Jag vill att människor läser min blogg för att de vill, för att de känner att de mår bra av det.
Men nu har jag på senare tid börjat betvivla att jag besitter den kunskapen och energin för att klara av det.
Visst kan man fråga om och om igen om vad folk vill läsa om. Men alla gillar olika saker? Hur ska man kunna greppa något som är så... inviduellt.

Jag kan och kommer troligtvis berätta om mitt liv men min blogg kommer också förbli hyfsat opersonlig då jag nästan aldrig berättar om mina känslor eller min familjesituation. Men det är mitt sätt att hålla människor på avstånd, jag gillar inte när alla vet allt om mig trots att jag bra gärna berättar allt om mig när någon ber mig om det. Det är väl en försvarsmekanism men nåväl, min blogg ska inte falla på mina svagheter - den ska styrkas av mina styrkor i stället? Eller hur?

Så här, mitt i mina dystra natt-tankar, kan ni säga mig om någon av oss blev smartare av den här texten?

Jag sitter hos Suz just nu i solen (tro det eller ej) och kollar på knappnytt.
Bolinarna åkte hem för någon timme sen så nu är vi ensamma i hennes stora hus!
Det är fittigt obehagligt varmt ute och jag otrivs.
Om någon timme drar jag upp för backen till morsan för att grilla with the family!

Länkar en bild på kyrkan för någon kväll sen:

Och idag bär det av mot arosfortet för ännu mer knäplågeri! Dock i nyktert tillstånd för en gångs skull.

+ Angående rubriken som passar utmärkt till mina knän så finns det ju ett program på... trean? Som heter "det blir bättre" och handlar om kända personer som berättar om sina dåliga uppväxter. Jag kollade på det bara för att Morgan Alling var med. Han är nämligen min idol, starkare och mer målmedveten kille får man leta länge efter.
FY! På er som missade hans berörande tal.

[Klicka på bilderna för att komma till annonserna.]

Gah! Jag vill ha alla tre! Helst fyrhjulingen... om man ändå hade 16 000 kr...

Sista här nu då. Bildbomb!







Säkert missat någon but then so be. Blandat nya och gamla, charmiga och mindre charmiga.

Nu har jag ju ingen bild på skiten så jag ska försöka förklara det så detaljrikt jag kan.
25 000 svettiga, upphetsade människor över 13 år står tätt inpå din kropp och trängs.
En av alla de musikgudar inom metal står på scenen 20 meter framför dig och growlar så att basen skakar runt hela jävla universum. Du hoppar i flera jävla timmar och bara njuter.
För vet du? Bättre än såhär blir det fan inte.

Jaumen, jag snackar om metaltown. 17-18 juni here I come!

Lite söt ändå.

Trots att jag inte har uppdaterat en enda gång idag och snart så har hela dagen gått ser jag ändå att ett par trevlans läsare har tittat in, uppskattar det!
Nåväl, igår kom bolinismerna + Johanna, Cbow och Suz hit och grillade sent på kvällen.
Detta resulterade i en övernattning med rökluktande ungdomar i mitt annars nerfesna rum.
Så nu ligger mina armband på rökrehabilitering i mitt öppna fönster för att man ska kunna använda dem igen utan att bli anklagad för något dumt.

Anywho, angående mina planer för i morgon som jag faktiskt inte ens har presenterat här på bloggen så kommer det nog bli ändringar på det av något slag, får se hur det går.
Men på torsdag är det i alla fall Arosfortet med mina vildningar.

Och en sak till: jag pratar för mycket.

Sen jag vaknade i morse har jag hunnit nästan läsa ut en bok på en timme, gått en runda med Molle i en timme och ätit. Sen har jag suttit och degat lite och funderar nu på att sortera kläder som jag har men aldrig använder. Vid fyra kommer min andra hälft och senare dyker även Cbow och bolinismerna upp.

[Gammal bild.]

Inte lagom jävla sugen på att sälja flakisen och köpa denna.

Inatt hittade jag bilder från i torsdags när jag, Casey, The O, Cbow och Bolin bakade när alla andra gjorde ersättningsprovet av engelska nationella eftersom de missade det i fredags när halva elevkåren satte sig i korridoren och började storlipa.
Men här är i alla fall bilder på pojkarna:


Sov hos morsan inatt efter jag hade vart hos Bolinismerna med Fanny, Johanna och Jossan och kollat på film.
Idag ska jag försöka planera i ordning resten av veckan. Let's do this.

Vi är lite lika ändå, mamma och jag. 2008 eller när det var.

Kanske en väldigt liten bild men fan va jag skrattade när Ricke skickade denna.
Modell: MæDin.
Redigerare: Rickard och Erik Bolin.

Börjar bli bra på att färga mitt egna hår. Kan snart göra mer komplicerade grejor...

Kvällen visade sig bli jävligt bra ändå.
Oboy, för tidig födelsedagspresent i form av Metaltownbiljett, Takida, ny KoRn-låt och du: jag färgar håret igen.

Trots att jag har varit ett sjukt jävla fan av Takida har jag aldrig sett denna videon innan.
Och bara ett ord: Amazing.

+ att jag tog bort alla de andra onödiga inläggen, kände att de var lite för mycket att berätta. Jag vill inte ha folk som läser denna bloggen för nära mig. Det... näfan, avstånd ska det vara.

Drömma om ditt leende i solskenet, för det är allt jag ser när jag blundar.


[Är kollosalt trött, återkommer om några timmar.]

Några har undrat hur min naturliga hårfärg ser ut och här under (på den något förstorade sidecuten jag gjorde igår) syns min naturliga hårfärg. Det är så den ser ut, typisk svensk gråblond.


+ att jag kan langa en bild på min nya sidecut som är inspirerad av den här:


Detta är jag:

[Skall dock förbättras men nu kommer bussen. BYE.]

Gjorden en ny kategori till skiten

Awesome:a människor!

Ja scrolla ner om ni har missat att den här grabben blev utvisad till en diktatur i fredags.
Det är med glädje jag nu berättar att denna grabben inte fick komma in dit och idag var tillbaka i skolan.
Välkommen tillbaka, Ceyhun.

Förbättring:

Inte röda längre, blå/gröna.

Artikeln: här
Deras hemsida: här
och rösta: här.

Jag har en sak att be mina kära läsare om...



Funderar på randig sidecut med grönt/blått eller polkagris... men jag vet inte... Hum!

Försöker göra det bästa av sitautionen angående mina knän som väckte mig i morse för de värkte något förbannat.
Nu ligger jag i min säng och halvsover samtidigt som jag tänker på:
1. Jag är förkyld igen, great fun! Nä.
2. Ceyhun och hans familj kom inte in i Uschbekistan (Uzbekistan) och får troligtvis komma tillbaka hit.
3. Solen är framme.

Jag och Theo bestämde oss för shorts idag, ska ju trots allt bli 14°C!
Och nej, det här är inte första gången i år som jag har shorts.

Tillåt mig att inleda detta inlägg med att varna alla som inte bryr sig från att läsa skiten.
Jag vill bara få ur mig hur jävla aggro jag har varit de senaste dagar och skulle det inte vart för Casey och Bolinismerna så skulle jag nog redan surat sönder.

I torsdags kväll var det föräldramöte angående hurfan våran klass ska ta oss till Göteborg på klassresa.
Och där blir nog alla lite heta i kläderna då en förälder inte hade något viktigt att säga överhuvudtaget dock ändå tjötade på om pengar, tid och diverse andra ting. Efter det mötet var jag sådär lagom förbannad som bara en riktigt envis hallänning kan bli.

Och i fredags hände det där angående vår älskade klasskamrat Ceyhun som vi förövrigt har hört av en gång vilket lät halvt-om-halvt positivt. Den dagen var jag också fruktansvärt arg eftersom att personerna som bestämmer sånt inte har mage att hämta barnen själva. Den dagen ville jag slå någon, förbannat hårt.

Igår aggroade jag lite halvt angående att folk som hade lovat att de skulle dyka upp inte kom. Och så var jag arg på mig för att jag är så förbannat feg, men det är inget vi ska gå in på här.

Och nu till sist angående mitt aggroande idag: Vi sov över i bygdegården som jag antog att man fick göra (?) och vid tio dyker det upp några rejäla surfittor som påstår att vi inte får vara där och nu måste betala dubbelt bara för att, just det, vi hade stannat kvar. Dessutom fick vi inte använda den inbyggda stereoanläggningen. Bakfull och lagom vresig nickade jag bara och höll med eftersom jag kände att jag ändå inte skulle vinna diskusionen med den faktan jag hade då. Men nu, besittandes med mer fakta, skulle jag lätt kunna ta även den diskusion som uppstod mellan mig och vaktmästaren för bygdegården som för några timmar sen skällde ut mig.

Så tillåt mig att verka sur i fortsättning trots att jag känner på mig att jag inte kommer vara det.

Jag tävlar om att vinna denna:


På denna hemsidan EpicFaiil:


I sammarbete med SHOCK:


Önska mig lycka till!

Fredagen hos kusinerna:


Lördagen:


Söndagen:


Amazing. Nu blir det sova en timme innan man ska betala skiten.

För er som inte är på fest!

Efter att ha sett Bertil Schough varje år i över 10 år är jag inte längre imponerad av det där.
Men en sak är säker, han ska vinna skiten!

Trots de förödande saker som hände igår måste livet gå vidare.

Jag kom nyss hem från en ganska lång runda med moppen då jag hämtade nyckeln till bygdegården som ska användas ikväll. För festen kommer att genomföras oavsett vad och på något sätt har mina fester en tendens att betyda sjukt mycket för folk. Jag har redan hört minst tre planer på vad som ska genomföras ikväll.

Nåväl, nu ska jag planera mera och äta för vid fem kommer Johanna hit.
Let's fucking do this!

Den 8 April 2011.
Solen skiner, den första påskliljan har slagit ut och det blåser våldsamt från väst.
En helt vanlig morgon med förberedelse inför nationella provet i engelska pågick hela bussfärden till skolan. En enkel inledningsfras med "ni var väldigt duktiga på föräldramötet igår, flickor" och vi drog igång med engelska provet.
Utan någon som helst förvarning står två civilpoliser och Ceyhun i dörren.
Den sekunden då man kände hur hela klassen förstod vad som hände var värst.
Det var som att det kom upp fiender ur ett bakhåll och du inte var redo på det alls. Många hejdå och kramar utdelades de sista sekunderna vi delade med Ceyhun innan han, tillsammans med poliserna for iväg mot planet som skulle ta honom till ett fängelse i ett upproriskt land. Många grät, provet avbröts för de som inte kunde hålla fokusen på provet istället för händelsen och till slut var vi fem kvar där i salen. Jag skakade på huvudet och försökte desperat sjunka ner i texterna på provet och lyckades. Men provet tog slut och till slut var jag tvungen att gå ut ur salen och verkligen förstå vad som hade hänt, möta alla sorgliga ansikten och pressa ner klumpen av gråt som växte i halsen. Alla har vi olika sätt att möta sorg, vissa gråter, andra stirrar ut i det tomma och jag, jag försöker tänka på annat. Jag vägrade att gråta där, med allas blickar mot mig. Allting som var planerat ändrades och helt plötsligt står vi där utan någon direkt syssla på gång och tröstar varandra.

I fyra år gick Ceyhun med oss, i drygt två veckor har vi kämpat för att han ska få bo kvar. Och nu när han till råga på allt fick reda på att han klarat svenska nationella utan att kunna ett ord fyra år tidigare så blir han utvisad och sliten från allt han har.

Det jag hatar mest är inte att det är så jävla sorgligt. Det jag hatar mest är att jag är helt maktlös, att det inte finns någonting jag kan göra åt saken. Jag sitter och är förbannad över att personerna som beslutade detta inte hade mage nog att själva komma och stå för sitt jävla beslut, att de inte kunde kolla i ögonen på personen som de precis förstört livet hos.

För att komma till saken:
Ceyhun Sharifov, hoppas du har det bra. Hela klassen saknar dig, det hoppas jag du vet. Är det något så försök få kontakt med oss.♥



För er som inte hänger med (artiklar i kronologisk ordning, äldst först):
Familjen hotas av utvisning till diktatur
Oviss väntan för familjen Sharifov som ska utvisas
Elever: "Mer än grymt att utvisa familjen"
Protester mot utvisning
Kommunråd agerar
Utvisningshotade Gunel togs i förvar av polisen
Familjen Sharifov utvisas idag

Johannis = 90% glädje!

De tre bästa killarna i världen blir man inte ledsen av. Så är det bara.
(+ att Erik är fett biff i kavaj.)

Jag älskar skolan redan! Det där är ju bara awesome!

Fyra bilder som beskriver sommarn 2010 enormt. Saknas bara en metaltownbild.

Annandag jul år 2006. Runt om i världen var alla barnen missnöjda eller överlyckliga över sina julklappar förutom jag.
Precis dagen innan hände det som senare skulle leda till litervis med tårar för mig.
Min kusin som då var endast nio år gammal var ute med farfar och jagade då plötsligt, utan förvarning, min farfar föll ihop. Kusinen försökte väcka honom men det var lönlöst, han anropa istället de andra jägarna över komradion som genast kom till undsättning. Med ambulans for farfar först till Varbergs sjukhus och sedan vidare till Göteborg.
Blodpropp, hjärnblödning, koma. Orden snurrade runt i mitt huvud när vi åkte till Göteborg redan samma dag, dagen innan annandag jul 2006. Jag vågade inte tro på att han aldrig skulle vakna upp igen, att han aldrig skulle skratta och säga: "Frida och Erik ni är rediga ungar ni". Jag ville inte tro på det, jag var i blånekelse och vägrade på något sätt att farfar kunde tas ifrån mig. Den kvällen bestämdes en sak: Farfar skulle dö klockan tio annadag jul 2006.

Har du någonsin hållt i en dödmänniskas hand? Det har jag. Jag har panikartat försökt tro att det inte var min farfars hand jag höll hårt i. Klockan var inte mer än 10.10 och min farfar låg där utan slangar i halsen på en brits i ett rum som man fick be i och var iskall. Det såg ut som om han sov som att om jag skulle skaka honom lite så skulle han vakna. Det gjorde han aldrig. Jag grät inte där, inte då, inte ens på begravningen. Det var när jag var ensam, ute och gick eller inne på rummet som jag grät.

Nu för tiden känner jag mig bara dum, varför tog jag inte fler kort på min älskade farfar? Jag insåg nu att jag inte äger ett enda fotografi på honom. Jag har bara minnet och det är allt jag behöver.

R.I.P
Bengt Berglund
† 25/12 2006

Sexan, gör om - gör rätt.

School, brb.

[Som man såg ut idag.]

Älskade sköna känsla av att köra moped ♥.

Feeling funny.
Knäcker en cider, vräcker i mig chips och kollar på en film samtidigt som jag tänker på allt.
Verkligen allt.
Nu snurrar det bara. Måste samla tankarna, hoppas att jag mår bättre i morgon.

Tomosen (den jag kör) är den till höger.
Jag vaknade vid tolv och tänkte att vafan ska man till Cbow idag så måste man nog köpa något att smaska på.
Och då tänkte jag att lite efter ett ska jag dra till Ätran för att handla med tanke på att affären stänger två.
Men så fel jag hade, när jag kom dit på min lilla 25 km/h-moppe så visade det sig en siffra på affären: "Lördag 10-13." JÄVLIGT KUL.
Så off to Fegen i go. (visste ni btw att Fegen betyder sopa på tyska?).
När jag väl kom fram till Fegen hade jag kört 1,2 mil och var lite småtrött på't. Men där var det i alla fall öppet och jag rusade in för att få handlat det jag skulle. Sen bar det av igen och ungefär halvvägs hem slog det mig att jag borde ha frågat efter sommarjobb, well jag sket it.

Och jag vet att ni inte bryr er alls, men det var kul att skriva ändå. So long bitches.!

Att du aldrig tröttnar på mig, det är helt otroligt.

Den som tar på sig uppdraget att räkna dessa får all pant jag har i en påse (påsen är full med tomflaskor) + en länkning!

Vet att iaf Yasse gick på den! :D

När jag var liten var jag rätt blyg, nej, jag var inte inte rätt blyg jag var faktiskt extremt blyg.
Jag utsatte mig bara för det jag var illa tvungen till och att "fråga chans" var man ju aldrig tvungen till.
Det jag vill komma till är att jag var kär i en tjej när jag var liten. Ja, helt ärligt.
Jag sa det aldrig till någon för jag ville verkligen inte vara lesbisk, jag ville vara som alla andra tjejer och dyrka samma manliga skådespelare som de gjorde men... jag bara ljög.

Åren gick och så sent som förra året vid denna tiden blev jag kär i en tjej igen. Denna gången tog jag mod till mig och berättade det för henne, vet du varför? Hon är också lesbisk. Men det funkade inte, vi grälade en gång och sen dess har vi haft usel kontakt. Det är synd, jag saknar henne.

Idag, samma dag som min kusin förövrigt firar 11 månader med sin pojkvän, blev jag på allvar ihop med min första tjej.
Ni känner henne, ni vet vem det är. Men jag kommer inte ändra min relationsstatus på facebook. Varför? Vi vågar inte. Varken hon eller jag vågar gå ut med detta, inte här, inte nu.

Älskar dig. <3