Jag kanske inte riktigt följer inspirationsbilderna i IKEA-katalogen men å andra sidan spar jag flera hundra samtidigt som mitt rum blir exakt som jag vill ha det. Mina pokaler står på rad, samlarfigurer och legobilar på en annan, en ljushållare av taggtråd och ett dörrhandtag av muttrar. Ska det vara mitt rum så ska det. 

Och igår hittade jag den perfekta multihängarn. Så sagt och gjort, jag och far kapade den - målade den och nu sitter den på min vägg. ÄLSKAR MITT RUM. (Och min pappuuu)

 

I fredags skruvade jag och pappu lite moped. Åke fick ett fräscht luftfilter och har nog aldrig tidigare ägt en så ren förgasare. 

 

Igår drog jag och ett stabilt gäng på andra visningen av IRON MAN 3. Jag avled. Jag dog. Det var så bra, såååå bra. Se den. Helt klart värt sina 100 riksdaler. Lovely. Bäst. Underbar. Lovely.

 

Och idag var det löning och jag belönade mig själv med sista säsongen av House. Jag kommer inte klara de sista avsnitten men jag måste se de. Omg.

Detta skrev jag den 13 december förra året:

 

Det är de dagarna jag vill försvinna iväg med Erik i hans 240.

Inte prata, låta alla röster överröstas av musik.

Sladda på grusvägar och höra motorns vrål.

Det blir så mycket lättare att andas då.

Utan att ha andras misstag som huvudämne och kasta skit på.

 

Idag vaknade jag 04.40 för att kliva upp och börja jobba vid 06.00. Och jobba gjorde jag, det lovar jag. Efter att ställt mig i hissen och insett min ena underarm blöder så tänkte jag att det får vara nog med chipskartonger idag och gick vidare till att hjälpa Shilo med lösgodiset. Men trots att klockan slog 15.00 så var inte min arbetsdag över...

 

 

Efter en härlig kvällsmat hos morfar med bror och mor drog jag till farmor. Och Åke tog semester. Strul med bränsletillförslen kan vi tänka oss. Hursomhaver så skall det åtgärdas och jag blev hämtad av farmor 500 meter från mitt hus. Egentligen åkte jag till henne för att fotografera hennes hus men det slutade med att jag stod insmord i sågspån efter att ha hjälpt min andra bror och far med deras vedklyvning. 

Passande dag att skriva om det här på.

 

Innan kom jag nämligen fram till vad jag vill göra när jag blir äldre. Jag vill ta över pappas hus.

Fast ah, det visste vi ju redan. Något mer? Nä det var bra så tack, var är skedarna?

 

Nä, jag har fler drömmar. Driver bara lite. DET VAR KUL, SKRATTA!

Jag vill odla min egen mat, typ potatis, blåbär osv.

Även ha höns, jag saknar att ha djur som producerar något. Förr hade vi höns, får, kvigor och grisar och det var både roligt och gott. Och jag vill gärna bo själv på gården eller eventuellt med pappa. Jag gillar inte att behöva tänka åt andra och det är något jag gör omedvetet när jag umgås med människor eller är tillsammans med någon.

 

Sen vill jag göra en musikvideo till ett stort band. Det är en av mina största drömmar.

Ty då att jag igår kramade mina favoriter så är det väl ganska självklart att jag svarar:

 

Mina hjältar. Mina underbara. JAG VET ATT DET OSAR HAT RUNT TAKIDA nu för tiden men ta en sekund och bara njut av videon. Jag förstår inte hur bra vissa människor är på att skapa musikvideos. Och för er andra som faktiskt uppskattar samma musik som jag: älska låten. Ba gör det. 

 

Jag tror inte folk förstår hur mycket Takida betyder för mig. När föräldrarna skildes, min första kärlek gav fullständigt fan i mig och halva skolan trodde på alla ryckten som gick så var det Takida jag hade. Underbara killar som torkar bort mina tårar med sina toner. Och igår kramade jag hela gänget. I'm so happy, i'm so glad.

 

 

[De sjunger "y'all want a single say FUCK THAT" inte suck that som det låter som. Sköningarna på VEVO föredrog väl att censorera det.]

 

Ännu ett band som betyder mycket för mig. När världen rasade och det enda sättet jag kunde få ut allt på var genom att skrika så fanns KoRn där. Äntligen någon att vara arg med, mums. Och när jag under metaltown 2011 fick beskåda dessa jävlar så höll mina stämband på att ryka av. Skrik, gap, hopp, gråt, leenden, skratt. Jävlar hela jag var som en känslomässig bomb. Och iår händer det igen. Mina stjärnor kommer till metaltown. Låt mig dyrka marken som ni går på, guys.

 

 

 

Tror inte Lillasyster ska behöva någon närmre beskrivning. Tackar Oden för detta. 

Helt okej att komma hem efter jobbet, lägga sig i sin 1,20 säng och lyssna på detta:

 

Och som vanligt är jag fantastiskt dålig på att berätta vad jag gör under loven trots att detta varit annorlunda från de senaste.

 

Påsken spenderades ytterst deprimerad då jag blev singel på fredagen, kände att ni behövde veta det så att frågorna om jag var hos Viktor under lovet kan besparas. På påskafton åkte jag till Bomme efter jobbet dock och glömde beskymrena i oset av bortglömd köttfärs och sovjet/ryssland. Åkte även bil med min fru för första gången, härligt att någon av oss har körkort! Älskar den tösen. Sedan på måndagen drog jag till min älskade storebror och startkablade igång hans bil innan vi drog till Max och åt innan filmkvällen drog igång.

 

Hennes gester,
varje steg som hon tar
en ny känsla vaknar i mej.
Varför vill jag
plötsligt va' i hennes närhet.
Det här har jag aldrig känt förut.
Finns det en värld utanför nånstans
bortom vår skog
och ovan moln.
Jag ser ett ljus där vid horisonten.

 

Tänk dig att du under de senaste dagarna efter jobbet roat dig med att packa grejor inför festivalen som idag går av stapeln. Det är tidig förmiddag och du kör och plockar upp dina vänner en efter en samtidigt som de i baksätet bråkar om vem som ska få välja musik och ljudet skär sig när din inbyggda standardbilstereo inte riktigt pallar trycket.

 

Ni närmar er incheckningen på festivalen och stämningen i bilen höjs trots att det första problemet med tältet inte är något som någon av er ser fram emot. Du är just nu omringad av dina bästa vänner, vi har hon som varit på metaltown flera gånger och vid detta laget släppt sin brors hand för att åka med vännerna. Vi har hon som aldrig tidigare beträtt ett område med så extremt mycket människor som har en sak gemensamt: metal. Vi har även hon som under tidigare år fick en sådan kick av upplevelsen att hon var en av de första att köpa biljett i år - slipknot skulle ju komma. Och så har vi ju dig, den goa allätarn som förrförra året skrek sig hes under konserten med ett av dina favoritband, KoRn, och som givetvis med glädje åker upp i år igen när älsklingsbandet kommer tillbaka.

 

 

Och folk undrar varför jag redan taggar inför Metaltown 2013?

 

Jag är fortfarande helt förälskad i denna låten. SLÅ PÅ 720 och ba äg. Ba, ba gör de!