[Titta på bilden för att komma till artikeln]

Detta fångade mitt intresse när jag satt och glodde lite halvt uttråkat på expressens hemsida.
Denna flicka ska alltså ha jobbat 20 timmar och sedan helt utan förvarning fått välja mellan att städa lobbyn i två veckor och sedan få sparken eller få sparken direkt.

Jag minns hur det var när jag börjar jobba på Rasta i Ullared (f.d Nimo). Jag kände mig tafatt, i vägen och långsam. Man fick många klagomål på hastigheten i arbetet de första gångerna. Hungriga, tjuriga gekåskunder är ju inte det man önskar sig när man ska göra något man inte kan sen innan. Jag kämpade på så bra det gick och fortsatte att le trots att jag mest av allt ville sätta mig på moppen och åka långt, långt bort därifrån. Man kommer så småningom in i det men jag tror nästan det tar mer än de där 20 timmarna som Rebecka i artikeln fick jobba.

I artikeln framställer de Rebecka som ett offer och att det är McDonalds fel alltihop. Men så behöver det inte alls vara. Rebecka kan ha jobbat ovanligt långsamt, sett sur ut när hon blivit stressad eller rent av inte viljat lära sig. Men en sån artikel skulle inte locka några läsare, inte sant?

Jag hade också blivit sur om detta hände mig och antagligen bett om en ärlig chans samt ett varningssystem. Men hon gör inte det, hon bara tackar och tar emot att hon blir av med jobbet och sen vänder hon sig till media. Den fega vägen om du frågar mig.