Ett år med gubben min


Vet inte vad jag ska säga. 
Ett år, så länge har aldrig någon stått ut med mig innan. Och det känns fortfarande som att jag lärde känna den här gubben alldeles nyss och föll för honom. Så är det ju förstås inte, nu bor vi ju ihop och grejer. Ändå finns den där nykära fnittrigheten där när jag vaknar bredvid honom. Ändå kan jag stå i timmar och göra mig fin för att träffa honom. 

Men ibland kan jag ändå känna att det har gått ett år. Vi har gått igenom mycket: sorg, sjukdomsbesked, fester, förlorade vänner men framförallt skratt. Det finns nog ingen jag kan vara så löjlig med och ändå veta att han kommer vara värre. 

Nu börjar ett nytt kapitel i våra liv, ett kapitel tillsammans, på riktigt. Och jag känner att vad livet än kastar på mig kommer jag fixa det och gör jag inte det finns alltid Daniel där och pusslar ihop mig igen. Som bara han kan. 





Älskar dig, min Ölandsblomma. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0