Kände mig helt plötsligt eftertraktad.
Fick ett sött sms med texten: "Jag älskar dig ♥". Man blir varm och gillar alla precis då.
Två av mina bästa vänner väntar på mig när jag kommer hem.
God bless internet.
Sen har jag blivit inbjuden till två fester på fredag och två på lördag.
Fast tack ändå Jennifer, man känner sig liksom omtyckt.

Jag kommer inte skriva ett känslosamt inlägg om kärlek.
För det har jag ingen rätt till. Jag känner ingen olycklighet alls just nu. Jag är inte kär i någon eller något annat åt det hållet.
Nog är jag lycklig men det har inget med kärleken att göra. Eller jo, men i såna fall kärleken till att leva livet.

Men nog tänker jag tillbaka på allt jag har gjort, vad jag borde ha gjort och tänkte göra.
För hur många gånger har man inte tänkt så; "Jag skulle ju sagt hej..." men aldrig gjort som man tänkt.
Istället gick man förbi och låtsades som ingenting. Varför gjorde man så?

Hur många gånger har man inte varit riktigt förbannad på sig själv för att man gjorde som man gjorde?
Jag har börjat försöka att ta alla chanser jag får. Lite som i "YES-MAN", svara ja på alla erbjudanden.
Nog lockar soffan mer men du kan få minnen för livet. Vad skulle du välja?