Möte med sin älsklings främling.

Hon drar snabbt upp mobilen ur den lilla fickan på de grå, slitna jeansen.
På maskinmässan passar hon inte alls in, men det var inte för maskinernas skulle som hon åkte de 80 milen.
I snart sex månader har de chattat och pratat med varandra.
Hon klickar snart på grön lur och ringer till honom, han svarar med flås i halsen.
Han är på väg, men han vet inte vart han ska gå. Vilken ingång ska dem mötas? Hon har ju hans biljett.
Med telefonen i handen går hon längs staketet, solen steker i nacken och på armarna, tröjan klibbar mot ryggen.
"Jag står bakom en buske! Vänta, kolla till höger om busken nu! DÄR ÄR JAG!" skriker han i luren och hoppar och vinkar.
Fjärilarna i magen vaknar skräckslaget upp i hennes mage, människan hon har älskat i snart fyra månader står där uppe på kullen och hoppar.
Han finns. Han är här för min skull.
Hon lotsar honom till ena sidan av mässområdet och där möter dom varandra vid staketet.
"Han är finare i verkligenheten" tänker hon när dem säger hej och rör vid varandras fingrar genom nätet.
"Han kan krypa genom nätet där borta, det är ett hål där, jag kröp igenom där!" säger en mörkhårig kille bakom henne.
Hon tackar så jätte mycket för hjälpen och följer honom på andra sidan nätet.
Då inser hon hur fort hon andas, hur hjärtat slår och hur gräset doftar.
Medan han kryper genom staketet fyller hon i hans blankett, det går inte så bra. Hjärnsläppet gör så hon stavar fel och han upptäcker det direkt när han kommer fram, så klart.

När biljetten är lämnad vänder hon sig mot honom och inser hur han bär iväg henne en bit bort.
Dem har aldrig träffats förut, hon vet inte hur hon ska uppföra sig.
Hans ögon lyser av lycklighet när han ber henne vända sig om, och stå still.
Riktigt nervöst står hon där och känner en kall berlock lägga sig mot bröstkorgen medan han försöker knyta ihop halsbandet.
Det är hennes initial, hon håller den i handen och kollar på den. Han ber henne snurra runt så han får se på henne.
Det är läskigt, det var inte såhär hon trodde det skulle bli, det här är helt annorlunda.

Hon kollar upp och får solen i ögonen, placerar sig mer i hans skugga och ser rakt in i hans ögon.
Värmen sprider sig från magen och upp till munnen, hon ler och hon tänker inte sluta.
Farvälet är jobbigt, det går inte att slita sig ifrån honom. Hur mycket hon än kramar honom känns det inte som om det är tillräckligt.


Det var den bästa födelsedagen i hennes liv.

Kommentarer
Postat av: Zanna

Wow.

Inte långt ifrån tårarna där. Vettefan varför.

2010-06-20 @ 19:30:52
URL: http://rnrb.blogg.se/
Postat av: Nesh

Sjukt bra skrivet! Det är fängslande.

2010-06-20 @ 19:43:03
Postat av: ELLEN

snyft

du är så jävla duktig på att skriva frida!

funderat på att bli journalist/författare eller något åt det hållet? hade passat dig utmärkt ^^

JÄTTEFIN SKRIVET VERKLIGEN!

nu vet jag ^^

2010-06-27 @ 23:56:25
URL: http://ellenesvensson.blogg.se/
Postat av: Heidi

Underbart skrivet. Du har talang. Men det vet du, för du använder den väl. (:

2010-07-09 @ 00:20:18

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0