Eftersom det gjorde otroligt ont att fastna med piercingen i gafflen såg jag närmast handikappad ut när jag åt under den första veckan av september men vad gjorde det? Under september drog jag med ett gäng kompisar för att titta på Kapten röd på Liseberg. Och åkte vilse med en spårvagn. När det stod "Nästa: Mölndal" valde vi att hoppa av och ta samma spårvagn fast åt andra hållet. Trots det kom vi bara några minuter efter konserten har börjat och vi fick tillochmed en bra plats mitt i folksamlingen. Det nya schemat i skolan var inget jag klagade på direkt, matten var nu borta ur leken vilket i sig kändes fantastiskt men att vi även var lediga alla onsdagar satt ju inte helt fel det heller. Men det var i september som jag började ta på mig för mycket grejor. Tillexempel gick jag med i elevkåren där jag blev utnämnd till sekreterare. Inte särskilt prestigefylld roll kanske men det var ju roligt, till en början. Nu flyttade även dalmasen ner till mig och började på min skola vilket visade sig bli kortvarigt men något av det bästa som hänt vårat förhållande. Jag var numera helgarbetare på gekås samtidigt som min kära rektor utnämnde mig till underambassadör i skolan. Detta visade sig vara mycket mer tidskrävande än man kunde tro. Men trots mitt hyfsat fullspäckade schema hann jag på något vis gå på den första spelningen och signeringen av Stiftelsens nyaste skiva "Ljungaverk". Och jag grät nästa när jag kramade dem, för det var minst lika vackert som jag föreställde mig.

I oktober skulle vi starta eget UF-företag och därför åkte vi på en kickoff i Kungsbacka och lyssnade på diverse företagare. Där fanns ett gyllene tillfälle för att marknadsföra sitt företag för några hundra personer, vilket jag naturligvis tog och stod därför och berättade om vårat företag i snabba drag på under 30 sekunder. Otroligt fort kan det låta men ändå tycker jag att det gick i lagom hastighet. Sen var det en friluftsdag som jag faktiskt tyckte om, den innebar att vi skulle gå 1,1 mil. I mina ögon var det ingenting eftersom jag alltid går några kilometer om dagen. Och sist i mål var jag verkligen inte. Jag hann även vara med på ett öppet hus på skolan samt kolla på när en av mina barndomskamrater agerade trubadur på en lokal pizzeria. Om jag tidigare varit stressad var det inget emot det jag kände under oktober. Jag var numera sekreterare i elevkåren, elevambassadör, VD i Multitaskers UF, stundentmösseansvarig och utöver det ville min kära rektor (hoppas ni kan urläsa ironin i "kära") att jag skulle vara med på ett skolinspektionsmöte. Om det hände något på skolan så hade jag antagligen varit med och bestämt det. För jag var tamigfan överallt denna månaden. Och inte nog med det så flyttade min dalmas tillbaka till Dalarna i början av denna månaden vilket gjorde att jag hade svårt att slappna av under hela månaden.