I vårt hem hänger inga pälsrockar, vi har inga fin skor och foppatoffor är som att be om att bli blöt om fötterna när man kliver över tröskeln ut i trädgården. I vårt hem har alla varsin reflexjacka och kängor med stålhätta, hur ska vi annars kunna hantera en gård? Våra drickabackar står i jordkällaren tillsammans med ett upphängt rådjur och går något sönder får du laga det själv, vi har ingen hyresvärd. Vi vaknar inte längre av att pappa kör förbi sovrumsfönstret med grävmaskinen halv sex på morgonen. På våren får man stängsla för korna som äntligen ska lämna ladugården och på vintern går pappu eller någon av mina bröder upp halv fyra på morgonen och plogar snö så att våra andra underbara grannar kan ta sina bilar till respektive jobb.

 

Idag när skulle jag övningsköra med min pappu fick jag köra hans firma King Cab eftersom styvmodern tog familjebilen och Roger är avställd. Det var tur. Utan denna fantastiska bil skulle vi antagligen inte tagit oss uppför backarna genom skogen till skogsmaskinerna där pappu skulle sätta igång motorvärmarna. Jävluska backar men dock så roliga.

 

Om ni någon gång fått gå ut och fösa in kvigerna till åkern i bara nattlinne och gummistövlar så vet ni vad jag pratar om. Därför kan jag inte känna empati till någon som klagar på att cykelbanan inte är grusad några hundra meter, vill man få det gjort får man göra det själv. Det har i alla fall min käre avlidne farfar lärt mig.