Island 14-19 augusti 2013 Del 1
Nervös och med vad jag trodde var för lite packning satt jag och mamma på tåget på väg till Kastrup för flyg vidare mot Keflavik. Nervositeten grundade sig i att jag aldrig tidigare åkt ett så stort flyg och lite i att en kille på en fest nämnt att han var tvungen att klippa sina festivalarmband i metalldektorramen. Inte för att verka sentimental men jag älskar mina festivalarmband. Hursomhaver var det endast min mors stålhättekängor som gav utslag på ramen (hah min mamma är ball nog att ha kängor, yes). Och vi kunde hyfsat smärtfritt ta oss till Keflavik där vi väntade på en privatchaufför. Vi väntade, väntade och väntade. Och väntade lite till. Efter två och en halvtimme av väntan tröttnade mamma (klockan var då cirka halv tolv på natten svensk tid) och ringde bolaget som så vänligt påstår att de aldrig skulle hämtat oss. Så med en riktigt förbannad mamma i släptåg köper jag flygbussbiljetter (FlyBus) till oss och väntar den timmen som återstår. Så starten på resan kan visserligen varit bättre men jag klagar inte, ett äventyr väntar alltid runt hörnet!
Dagen efter tuggade vi i oss en god hotellfrukost för att sedan börja på vårt späckade schema för att hinna se det mesta som island har att erbjuda. Med buss tar vi oss då från Hotel Plaza mitt i Reykjaviks hjärta och till Eldhestar som låg på vägen förbi skrämmande lavafält.
(Nejmen, där sitter ju jag på Tallur till vänster och mamma på Blokk till höger.)
Ja, vi red islandshäst. Nej, jag kan inte rida. Ja, vi lyckades få en svensktalande guide som heter Miranda. Hursomhaver tyckte jag det var trevligt att rida och man hann se lite av den procenten skog som finns på island vilket i sig var helt fantastiskt. (Att jag sen hade en träningsvärk utan dess like resten av resan är ju en annan femma).
Men dagen var ju inte slut där! Efter en vända på hotellet sprang vi till bussen med badkläder och åkte med en underbar guide till Blå Lagunen. Island lever på 99% förnyelsebar energi. Hur kommer detta sig, undrar ni. Jo, under landstäcket på Island gömmer det sig flertal geotermiska källor. Med andra ord varmvattenkällor. Islänningarna har utvecklat en teknik som gör att de kan dra nytta av energin som följer med detta heta vattnet som är över 100 grader när det når ytan. Dessa geotermiska kraftverk släpper ut vattnet så fort de har använt det och det var just det som hände i den s.k Blå Lagunen. Denna lilla damm som det har blivit ligger mitt i ett område med bara massa lavastenar som är från 1200-talet. Shit vad gammalt tänker ni... men vänta bara...
Vattnet låg på sina stabila 40 grader och den där leran jag har i ansiktet ska tydligen, tillsammans med det mineralrika vattnet, motverka åldrandet. Efter antalet barn och fulla vuxna jag såg i det badet betvivlar jag att den effekten finns kvar eftersom urin nog inte hjälper till riktigt. Vattnet doftade precis som allt annat vatten på island, svavel. Ni som inte tror mig kan komma hit och lukta i en av colaflaskorna som jag sköljde ur med det vattnet. Den stinker fortfarande svavel av det geotermiska vattnet som alla hushåll förlitar sig på. I alla fall tycker jag att om ni någon gång besöker Island så försök ta er till Blå Lagunen, strålande vackert att skåda om inte annat!
Dagen efter åkte vi på "byrundtur" i Reykjavik vilket innebar att vi alla lärde oss att islänningar har som rutin att bada innan de åker och jobbar. Här hemma slänger vi i oss lite flingor och drar iväg men inte där alltså. Vi upptäckte även att de är mycket stolta över deras besökare Winston Churchill i ett av deras första hus och deras många fina byggnader som är skapade av en och en samma arkitekt. De har även en stor glob (som jag har glömt vad den heter) vars resturang snurrar ett varv på tre timmar. Fruktansvärt vackert må jag säga.
Kommentarer
Postat av: SUGARSIN - En alternativ hårblogg
fyfan vad cooolt. blir avis D:
Trackback
