I tre år har jag känt JJ. I tre år. Trodde la jag i alla fall. Enligt honom har vi inte känt varandra i mer än ett år men det vill jag inte riktigt tro på. Hursomhelst beslöt sig pappa för att bli av med mig och betalade en tur och retur resa till Skellefteå (där JJ bor) åt mig. Sagt och gjort, i måndags begav jag mig norrut med ett oerhört försenat SJ nattåg.

Sittplats i 20 timmar. Nej det är inget man suktar efter men med den underbara norrländskan och mängden snö i åtanke så satt jag där med jackan över knäna och körsbärstomater i handen. Den natten skulle jag alltså åka enligt biljetten här ovan: från Göteborg till Umeå. Det gjorde jag inte, tåget stannade nämligen inte i Umeå utav någon outgrundlig anledning så i Vännäs tog jag en extra insatt buss mot Umeå i stället. Notera nu att jag åkte ensam och aldrig i hela mitt liv varit högre upp än Härjedalen, rent geografiskt. Så i Umeå fick jag sedan (tre timmar och en kvart efter beräknad tid) leta upp bussationen. Och där tackar vi Sverige för våran övertydlighet i "områdes-"kartor som sitter uppe här och var. Så jag kom iväg med den däringa bussen ändå, dock inte tolvan.


Vad i helvete är detta? Osthylvar? Jadu, i Ånäset finns nämligen världens största osthyvlar som är sju meter höga och väger ungefär ett ton. (Ånäset ligger förövrigt några mil utanför Skellefte). Det var sånt här jag roade mig med att titta på under tiden jag med brist på mat och sömn försökte hålla mig vaken på bussen.

Vad vi gjorde de följande dagarna tycker jag inte är så relevant, äta, sova, duscha gör ju de flesta.

Hur vet man att man har kommit till norrland? Jo:
* Snövallarna är lika höga som bussarna.
* På dagiset gungar ingen gungor, alla åker längdskidor utanför på en igensnöad åker.
* Du har åkt tåg så länge att det har samlats damm på dina skor.
* Bredvid vägen finns skoterspår och skoterskyltar.

Och alla pratar underbart, såklart.


Jag har inga fler bilder eller ens intressanta händelser. Det enda jag kan säga är att SEB-kunder ska ta ut kontanter innan ni sätter er på tåget utan mat för att åka tåg i sjutton timmar.
Och just det, det var fett värt pengarna.