Ni vet den där tjejen som bara glider med?
Hon som inte hörs eller syns men ändå är vän med alla?
Det var jag, innan allt krimskrams (som farmor beskriver kedjorna och nitarna) kom.
Då gled jag runt, ville ligga alla till lags och inte märkas.
Vad fan tänkte jag med? Att stå i centrum är fan det bästa jag vet.
Då var jag ingen.
Sa dem mitt namn ryckte människor på axlarna och sa "vem fan är det?".
Jag ville lämna ett stort tydligt märke på alla ställen jag befann mig, det var dags för en förändring.

Nu frågar ingen vem jag är när namnet nämns. Alla vet det.
Känns bra.

Länkar video på en fett awesome brud:



That's fucking awesome.