Nästa år går jag på samma skola som 93:orna igen.
Fan, det känns fruktansvärt bra, jag har saknat stollarna.
Dem gjorde det liksom lite lättare att byta skola förra gången, dem är sköna som fan.
Träffar dem inte så ofta nu, dem går på massa olika skolor och dem skönaste går i skåne.
Känns bra att få se några av dem, som en tröst efter att ha behövt lämna den grymma klass jag går i nu.

Nåväl, det var bara några gymnasietankar jag vräkte ur mig såhär inför gymnasiemässan på fredag.
Vi hade en gårdshund en gång, Freja hette hon. Den underbaraste hund jag någonsin känt.
Hon lever dock inte längre, för att ta det kortfattat så skällde hon sig till döds.
Såhär söt var hon: