Ni vet när man sitter där och känner sig fruktansvärt sugen på något?
I mitt fall är det att skriva.
Jag brukar kunna sätta mig och skriva något fint bara ur fantasin men jag blir alltid besviken på mig själv så denna gången ska jag inte göra det.
Jag vill hellre skriva om något gulligt minnen men där faller humöret totalt.
Trots hur mycket jag än vill skriva så vet jag att det kommer sluta med att jag sitter där och spelar gitarr för att jag vill verkligen blir bra på det.
Fast det borde ju gå. Att skriva något fint alltså, utan att det handlar om kärlek och annat psysiskt trams.
Vet ni fresten att trams blir smart baklänges? Klart ni visste.
Ni visste även att naturrutan blir samma sak baklänges? Det är mina partytrick så sno inte dem.
Det var bara en avstickare, nu tänker jag ligga här med musik i stereon och försöka komma på något att skriva om men det går inte så bra.
Brainstorma? Sure: Jordgubbste, Göteborg, Varberg, cykel, smör, gräddfil, Björn, Göran, Gunvald, noter, blå, sko, sten, mögel och återigen jordgubbste.
Hur fan skriver man en bra text om blåa stenar? Jamen eftersom ingenting är omöjligt så ger jag det ett försök.

"Vi låg där i gräset, du och jag. Himmeln var lika blå som i svenska sommarfilmer.
Vi var inte gamla då, runt tio år. Kittlade varandra och sprang ifrån.
Jag minns hur jag avgudade en tiden och ville att det aldrig skulle ta slut.
Det gjorde det, nu för tiden är minnet av dem sommardagarna suddiga och slitna.
Jag minns att du gav mig något och att jag gömde det så att mina bröder inte skulle få tag på det. Nu sitter jag här med det i handen, de två små blåa stenarna du gav mig för att visa att det alltid skulle vara vi. Klickar in på facebook och söker på ditt namn. "

Du, det gick.