Jag gick med ena örat fullt av musik av Creed så hörde jag en jävligt bekant röst.
Vände mig och ja, självklart står min gamla lärare vid namn Lennart där.
Jag hade honom i två år och det var de enda två åren jag lärde mig något faktiskt.
Jag lärde mig skriva i skrivstil, multiplikationstabellen, grunden till mitt ordföråd (veckans ord) och att vara allmänbildad lönar sig.
Faktiskt, man börjar sakna dom gamla tiderna.

"Man såg knappt ön bakom dimman.
Ändå visste jag att det var dit jag skulle.

Han, jo han log nog.
Jag blev varm, tryggheten kraschlandade på mig.
Jo, denna ön kommer bli mitt hem."

Och nu fick jag precis reda på att Takida ska på Pier Pressure. Jag ska fundera på att gå.
Eller nej, Jag ska gå!