You're fucking fucking with the wrong fucking fucker.

Det var inte svårt för henne att räkna antalet människor som befann sig på torget.
Det var varmt men inte hett, precis sådär lagom.
Hon har ingen aning varför hon sitter där på den gamla slitna parkbänken bredvid den trasiga fontänen.
Kanske gillar hon att sitta där och se på hur folk lever sitt liv.
Hon har så många år innan suttit långt in i skogen vid en sjö och lyssnat på tystnaden.
Varför ville hon inte det nu? Varför ville hon se människor nu?
Tillochmed hon kanske har förändrats under det senaste året?
Mopeden stod olåst på parkeringen mittemot henne.
Skulle någon vilja sno den? Ja, den var trots allt en veteran och borde vara värd några tusen.
En man med en skottkärra drar sig över torget och hälsar på de han möter med små nickningar.
Undra vad han tänker? Tänker han på alla de tanter som blir överlyckliga när han bekräftar att de fortfarande syns?
Skottkärran hoppar till när han tar sats och puttar den över trottoaren.
Han har kört skottkärra förut, det syns så tydligt på hur han vant behåller balansen på den och går vidare som om inget har hänt.
Egentligen gillar hon inte att sitta och stirra sådär men nu vet hon att ingen ser vad hon tittar på.
Solglasögonen med speglande glas på utsidan sitter på näsan och hörlurarna från stereoheadsetet sitter där dem alltid är.
Visst kunde hon gjort något bättre idag, tillexempel tvättat, städat vardagsrummet eller åtminstone försökt börja fotografera igen.
Men nej, inte idag, hon är inte sugen på någonting alls.

Hon blundar och njuter av favoritlåten som börjar spelas i spellistan.
Tiden flyter iväg innan hon lägger märke till att någon sätter sig bredvid henne på bänken och den viker sig lite.
Hon öppnar ögonen och tittar upp, solen bländar henne genom solglasögonen men till slut ser hon.
Jaså, du.
Hon suckar inombords och sätter sig lite mer ordentligen medan hon stänger av musiken och drar ur plopparna ur öronen.
"Du ville inte se mig."
Märktes inte det att hon ville sitta ensam och njuta av stunden?
"Nej, men jag ville helst inte se någon alls."
Hennes mobil ringer, hon sliter ur headsetet och svarar.
"Hej, du har inte lust att snacka lite? Jag har inte hört av dig på ett tag."
Den så välbekanta rösten kastar ner fjärilar i magen på henne och hon känner hur kinderna blir röda.
Hon tittar på gestalten på bänken bredvid sig, han ser så ledsen ut, vilse.
"Ehm.... jag måste ta det här... men vi kan väl höras?"
Han nickar stumt och drar sig mot busshållplatsen.
"Vem var du med? Störde jag?" Hon skakar på huvudet fast hon vet att han inte ser det.
"Det var bara...eh... skit i det, vad gör du?"

Att ett telefonssamtal kan göra henne så lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0