Ligger i mitt rum med den lätt dämpade belysningen.
Det luktar instängt och elementet ger ifrån sig ett dovt ljud när den värmer upp hela rummet.
Ändå fryser jag om fingrarna när de smattrar mot tangentbordet som jag så väl kan utantill.
Jag ser mig omkring.
Varje dag samma sak, varje dag ligger jag här och har inte en aning om varför jag ens skriver en blogg.
Och idag, vet jag inte mer.
Jag tänker på min bästa vän.
Hur jag och min bästa vän ska åka till Falkenberg i morgon utan att någon av oss hittar där.
Jag vet att i morgon kan vara den dagen som förändrar mitt liv.
Men jag vet också att i morgon kommer bli som många andra dagar.
Jag sätter mig upp i sängen, den knarrar.
Med mina kalla fingrar skjuter jag undan luggen ur mina ögon, samlar ihop handdukar och går mot badrummet.
De få timmar jag fick sovit i natt börjar knäcka mig fysiskt.
Det börjar bli allt för många sådana nätter.
Jag tittar ner på hallgolvet som alltid är lika fullt med skräp, där ligger skolkatalogen uppslagen.
Och av en ren händelse ligger sidan med dig öppen.
Plötsligt är jag inte trött alls, bara jävligt förbannad.
Det räcker alltså att jag ser dig för att min hjärna ska koppla "bitch".
Med mitt friska ben sparkar jag på katalogen, ler och säger ut i den tomma luften: "That bitch, that bitch will die. I promise!"