Jag lovar och svär, det var inte meningen att det skulle bli såhär.

"Jag kan inte sätta ord på det som inte går att förklara
Jag har betong i min hals
för jag lärde mig för länge sen att man kan inte säga allt."

"Jag fick inte gråta, skrika eller viska
men nu när hemligheten inte längre är vår
slåss jag med mig själv för att våga
avslöja det som aldrig fick bli sagt"


"Frågar mig själv
om det aldrig kommer ta slut
önskar att jag kunde läsa sista sidan
slå ihop pärmen och ställa tillbaka
historien om mitt liv i bokhyllan
och bara ta fram och kunna se tillbaka
när det passar mig

men jag lever med det förflutna
närvarande i varje steg
varje andetag andas
kvarglömd ångest
som borde ha hämtats för länge sen"

14 år  till salu - Caroline Engvall

Jag läser den boken.
Det är en fruktansvärd sann historia.
Detta var några utklipp från dikter som är med i boken som jag tyckte passade in på mig.
Jag kan inte förstå att sånt plågar människor (särskilt flickor) i Sverige.
Men man kan känna igen sig i boken.
Man känner en viss samhörighet med den.
Nästan hemskt.

Idag...
...missade jag bussen.
Jag vaknade klockan sju och fick panik, jag tänkte att jag har fem minuter på mig att klä på mig och springa ner och hinna till bussen men nej.
Min mobil var borta.
Jag är inte typen som bryr mig om hur jag ser ut men det ser dumt ut att gå runt med den frisyren jag hade när jag vaknade.
Så jag messade mamma och skrev att jag missade bussen och hon tyckte att jag skulle gå ut och vänta på den bussen småbarnen åker med.
Jippe!
Där satt jag i nollgradigt väder i en halv timme och frös.
Sen kom bussen och med nöd och näppe kom jag till skolan halv nio.
Sen har det inte hänt särskilt mycket...
Jag var knappt vid medvetande under förmiddagen sen kom hjärnan ifatt kroppen och jag började förstå vad som stog på.

Erik har varit hemma två dagar nu men för en stund sen åkte han till Plöninge, skönt.
Jag kan stå ut med honom två dagar per vecka men det är max.
Jag vet vad ni tänker: "Men innan han började gymnasium träffade du väl honom varje dag...?"
Japp, det gjorde jag men under dessa två månader som han har gått på Plöninge har jag vant mig vid att vara ensam mellan tre och 5-6 någon gång.

Jag hittade ett vykort för en stund sedan.
Det är från en gammal ovän.
Eller ja, vi var nog vänner då men inte längre, verkligen inte.
Jag ser att jag har rivit i det men man kan fortfarande se vem det är ifrån.
Usch, dessa minnen vill man bara glömma.
Fast dom är ändå alltid kvar och gnager och ber om uppmärksamhet.

Jag har nu bytt Milow-cd'n mot Takida.
Kände att det inte är bra att tjata ut de bästa låtarna jag vet och jag har precis fått upp ögonen för "Get me started".
Jag gillar bäst meningen:
"Now here's a lie, I love you, I want to live and I'm going to heaven too!"
That's so damn right!

Så den knarkas on the moment!

Var ute och försökte fotografera ån men det blev helt konsitgt med ljuset så jag klättrade upp på våran 20 meter höga grushög och tog kort på stenar:
:D
Spiderweb!

Nej nu får man väl läsa bloggar, fundera och hoppas på att jag kommer upp i tid tomorrow.
Eller så får jag skriva vidare på min novell, är nog mest sugen på det.

Jahopp, såhär ser man ut när man sitter och filurar på blogginlägg:
:D
Skratta vettja, det gjorde jag :)

Nej, nu får ni ha det bäst.
Hör av er om det är något
// xd

Kommentarer
Postat av: Zanna

Kors! Långt!!! :D

Skoj! :D

2009-10-06 @ 20:13:17
URL: http://hardtobevain.blogg.se/

Kommentera inlägget här nu:

Namn:
Ska jag minnas dig?

E-postadress:)

URL/Bloggadress alltså det jag måste kolla för att veta att du är seriös:

Kommentaren skriver du här:

Trackback
RSS 2.0