Inte ett ord.
Inte ett ord kan förklara mitt humör idag.
Många ord kanske kan beskriva men aldrig förklara.

Jag sitter här med en växande huvudvärk, smuts under naglarna och smutsiga harlems byxor, som luktar som min kusin.
Det är första advent, ville egentligen inte berätta det. Jag gillar inte julen längre.
Förr var det kul. Med julklappar och hela feta släkten.( ironi, min släkt är ovanligt liten)
Nu är det bara en tid med massor av ljus, mycket mat, en julklapp med kläder i, glitter och röda saker överallt.
Varför? Det är inte för att Jesus föddes. Nog skyller vi på det men det är nog för att affärerna ska få in extra mycket pengar osv.
Jag har massor av  julpynt i mitt rum men jag använder det inte alls, det står framme mellan december och mars. Sen städar jag rummet och det kastas ner i en låda som sedan öppnas till jul igen.
Jag vill pynta, men inte med fula tjocka röda tomtar.
Det pyntas mest till jul för farmors skull, hon älskar jul och tomtar.

Kom på mig själv att inte ha köpt en enda julklapp än, ska köpa och byta med kompisarna, det får räcka.
Kanske en till varje medlem i familjen.
Det kommer kosta runt 450 kr. Det är pengar det.

Och nu får jag reda på att konserten Lillasyster ska hålla i gbg har 18 år som åldersgräns, kul, jävligt roligt.

Trots detta jätte deppiga inlägg så är jag innerst inne ganska glad, glädjen från konserten sitter kvar i bakhuvudet och hjärtat.

Jag testade innan att sjunga med till denna och sen lyssna igenom det. Jag ska inte sjunga ensam, det kan gå bra om jag sjunger duett med någon som har ljussångröst.
Fan va mörk röst jag har.

Nu ska jag skaffa något att äta och glo på tv, ikväll kommer mamma och pappa hem igen.


Jag kommer leva på den glädjen länge, förbannat länge.